- Project Runeberg -  Skildringar ur Svenska historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf /
31

(1840) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Johan Jakob Svartengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borgare finnas ej där, som anse sig nog adliga eller adlade
genom vidtomfattande affärer och konstrika förvärf och
som redan äro för stora för fåfängans och prålets
småaktighet. Svenska borgarens naturliga obetydenhet ökes
dessutom genom bristerna i borgarståndets ombudssätt.
Borgaren och bonden, som egäntligen skola föreställa
massan af nationen, hafva alltså ej nog kraft att
härrska, hvilken kraft endast kan vinnas genom klart
medvetande af hvad de böra vara.

Om prästerna är ofvanföre taladt.

Svenskens nationalfåfänga skall säkert bestrida
mycket af hvad jag sagt, åtminstone följderna däraf, hvilka
likväl kunna utsträckas mycket längre och på ett
menligare sätt, än här skett; man skall komma med ett
försvar för adelns öfvervigt, hvilket skall
öfverändakasta allt, hvad jag hittills anfört och än anföras kunde.
Det skulle lyda ungefär så: det är godt, nyttigt och
nödvändigt för det hela, att adeln, efter författningen,
leder, styrer, afgör. Hos honom finnas lämningarne af
den gamla statsklokheten, hos honom finnes en
upplysning, bildning, insikt, som felas de andra stånden; hos
honom finnas äran, glansen, modet och rörligheten, som
skola sätta i gång de öfrigas tyngd och slapphet.
Adeln visade från fordom den största fosterlandskärlek,
det djärfvaste hat emot enväldet och det fastaste mod
för friheten. Den förutan hade Svenskarne redan
längesedan varit slafvar under en inhemsk eller främmande
despot. Hvem förfäktade på de sista riksdagarne i Gefle
och Norrköping frihetens sak? Hvem gjorde de
frisinnigaste förslager till nya lagar och inrättningar, om ej
adeln? Hvilken af Europas adel har i allmänhet den
bildning, den ära, det uppoffrande mod, som den Svenska,
hvilken i vår allt förändrande tid står qvar, lik en
pelare, mot förtryck och tyranni? — Jag vill medgifva att
åtskilligt häraf är sannt; likväl förblifver följande orubbeligt:

Om vi antoge, att adeln öfverträffade de öfriga
klasserna i bildning och insikt, till och med att den
alltid ville och åsyftade det allmänna bästa, så komma vi
dock på helt naturliga betraktelser, som skola göra ett
stort afdrag från dessa antaganden.

Adelns ombudssätt är, enligt hvad förut yttrats,
sådant, att det naturligtvis måste mera befrämja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skildsvhis/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free