Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växa i oändlighet, är det mera än någonsin
nödvändigt att sörja för en verkligt ädel och storartad
uppfostran af de högre klasserna, på det att ej för mycken
konst må förtrycka eller förbilda naturen. Hvad
fosterlandsvännen vidare har att arbeta för, är, att genom
lag inskränka Konungens rätt att utnämna så många
adelsmän, han behagar; ty i förhållande till
folkmängden, rikedomen och äreställena har Sverige ett allt för
stort antal adeliga familjer, — och glänsa, befalla,
utmärkas, njuta, vill dock engång adelsmannen. Han
lefver för skenet och paraden, och få af dem vilja befatta
sig med det oansenliga, det lägre. Felas honom lofliga
medel till glans, så försmår han ej olofliga. Sjelfva de
lägre klassernas fördom för adeln är här mäktig, och
en fördom är långt svårare att utrota än den sak,
hvarvid den häftar. Vore den menliga följden af adeln
allenast den, att folket i den ägde för många
figuranter, för många speglar till skenets och prålets
uppfångande, så vore skadan af dess efterdöme redan
utomordentlig. Ty hvarthän syftar tidsandan?
Huru förvirrade Europas förhållanden än äro —
tidsandan vill demokrati, hon fordrar den med
rättighetens, med vredens stämma. Jag menar ej den
tusenhalsiga tigerns, pöbelns, stämma, hans, som under
ropet: ned med aristokraterna! gör lyktpålar till galgar.
Det aristokratiska, småhärraktiga syftet, det lumpna,
andelösa sträfvandet efter det tomma i lifvet, i konsten
och staten är det, som bragt oss Europeer till vår
närvarande ställning. Ty den kalla, ränkefulla och
fåfängliga aristokratien splittrar och kyler hjärtat, döfvar
känslan för folk och mänsklighet och åstadkommer intet
högre än sluga, inbilska härrar och dumma, håglösa
slafvar. Jag älskar demokratien och dess varma, glada
och stolta sinne. Men hvad är demokrati? Jag menar
härmed ej författningens, utan andans. Det gifves blott
en oblandad författning, den despotiska, vare sig att
despoten har ett eller flera hufvud; alla andra äro
blandade, hvad namn de än bära, och blott folkets sträfvande
och anda gifva dem betydelse och namn. Den demokrati,
som jag menar, är den, där de styrande och styrda stå
i ett sådant förhållande, att folket alltid varmt och
lifligt deltager i fäderneslandets öde och ära, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
