Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bästa och insigtsfullaste bland folket nödvändigt måste
blifva rådgifvare och förvaltare. Monarkien, hvars
väsen är äran, Aristokratien, hvars väsen är glansen,
Demokratien, hvars väsen är det nyttiga, måste alltid i
ett bildadt tidehvarf finnas tillsamman, däräst ej tingen
förvändas eller omstörtas. Utan att vara demokrat skall
också ingen konung, ej häller aristokrat framdeles
regera med ära. Den som i händelsernas gång ser ett
högre mål, finner lätt, att den vilda revolutionsorkanen
var nödvändig för att bortblåsa från verlden det gamla
möglet. Ogräset måste först utrotas, innan ett bättre
säde kan frodas. De halfva medlen, medelmåttornas
lagningar och lapperier duga ej mer. Nöden måste åter
frambringa män och uppfostran bilda dem, skulle också
det nu lefvande slägtet blott blifva ett kadmeiskt utsäde
därtill.
Sådant är förhållandet med det Svenska
folksombudskapet, om man betraktar det efter tidens ideer. Men man
både kan och bör betrakta saken äfven från en annan sida,
om man gör afseende på landets därvarande tillstånd,
ett afseende, som i politiska ting alldrig får glömmas.
Närvarande tid fordrar det friaste och
omedelbaraste ombudssätt, så väl i afseende på sina kroppsliga,
som andliga behofver: den fordrar det mera fritt och
omfattande, än någonsin ålderdomens och medeltidens.
De misslyckade profven bevisa ingenting mot de ideer,
hvilkas sanning äfven måste blifva verklighet. Att vi,
innan det gamla väl försvunnit, som höll oss i slöhet
och oärfarenhet, ej äro rätt hemmastadde på jorden
med våra ideer, är ganska begripligt; ideerna komma
naturligtvis alltid före deras tillämpning. Denna
förskräckliga öfvergångsperiod måste också finnas; ty det
gamlas sjukdom kunde ej med ens botas af det nya.
De, som hänvisa till det gamla, till hierarki och
feodalism, de som påstå, att allt sannt och evigt
sammanhang emellan kristenhetens stater har sin rot i dem,
hvad vilja de svara, om man frågar: hvarföre är
kristendomens milda och innerliga anda i dem, just i dem,
kallnad? De flästa regeringar hafva ju uppenbarligen
kämpat för bådadera, flera hafva fallit med dem, och
många stå ännu sörjande qvar på deras ruiner. Man
må ej inbilla sig, att det så murkna och bofälligt gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
