- Project Runeberg -  Skildringar ur Svenska historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf /
37

(1840) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Johan Jakob Svartengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan uppstå till föryngring och kraft. Hvem, som med
sans betraktat tidens härjande lavaström, skall lätt finna,
att lyckligare slägter engång skola, sedan den kallnat,
däråfvan framkalla gyllene skördar. Äfven tiden måste
genomgå sina läroår. Då våra fäder bragtes ur fattning
af de nya krafterna, så bör detta ej vara händelsen
med våra efterkommande, som uppvuxit i den nya
verldsordningens ärfarenheter. Genom hierarkien ock
länsväsendet hafva alla stater blifvit gubbar, eller — som är
det samma — människorna blifvit ting och maschiner.
Men, när den nya andan engång genomträngt allt, när
kristendomen inträngt med sin kärleks fullhet i
borgerliga lifvet, då först skola vi stå på en stadig grund af
mänsklig och kristlig bildning, och härrska och lyda
med samma kärlek. Då är den stora uppgiften löst,
att Kristus bragt öfver verlden frihetens sanna
bröderskap; då blifva de jordiska behofven och tingens
njutning åter helgade; då först blir det en Gud, en
mänsklighet, en stat, och då kan tiden vara kommen, att ett
råd af kristnade amfiktyoner, med skriften eller svärdet
i hand, bilägga jordens stridigheter i den anda, som
Gud däråfvan styrer verlden.

Äfven många Svenskar hafva, under förflutna
sommars olyckor, önskat ett ideellare folksombudskap, än
de fyra stånden, i det de ville till tvänne kamrar
sammanslå desamma, för att dymedelst åstadkomma större
rörlighet och lif. Om dessa män ock menade väl, så
förstodo de likväl ej rätt de jordiska tingen. Ett nytt,
om än alldrig så väl beräknadt, konstverk frambringar dock
därföre intet nytt lif, inga växelverkande drifkrafter, så
vida det ej alstrats af hela folkets vilja och nationalitet,
i hvilket fall det ej mera är ett konstverk, utan ett
naturligt alster. Äljest skall det alltid komma att likna
den sköna jupitersbilden, som väntade en Prometheus,
för att däruti inblåsa en lefvande anda. Detta var
Fransosernas misstag, hvilka föröfrigt genom sina seder och
vanor voro de oskickligaste och oförbereddaste af alla
Europeer till republikanska frihetsförsök. De borde ej
med ett enda slag hafva tillintetgjort det gamla, utan
sökt uppskaka det åter till lifs, för att därigenom
kunna gifva det nya en fullt kroppslig tillvaro d. v. s. gifva
det ett lif bland sjelfva massan af folket. Men nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skildsvhis/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free