Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fostrade de glänsande ideer efter ideer, som beundrades
af hela verlden, men förstodos af ingen, och de
skiftande såpbubblorna sprungo snart, den ena efter den
andra, sönder i luften. Så skall det ske med hvarje
folk, om det äfven har mera sedlig stränghet och
förståndig sans, än Fransoserna, så vida det ej vill låta
det nya växa i och ur det gamla. Ty huru kan den
unga ideen omedelbart förena sig med ett helt
främmande ämne? Dess förhållande till verkligheten måste först
pröfvas, och ett ädlare slägte därtill småningom
uppfostras, på det att en sådan, i och för sig sann, idé ej
må genom en förvänd tillämpning framställas till
pöbelns begabbelse eller till de rättsinnigas afsky. Detta
är en den största synd emot tidens lefvande anda, som
likväl midt i förvirringen längtar till en bättre ordning
och skapelse, men hvilken synes ofta för de kortsynta
vandra omkring lik ett blodtörstigt spöke.
Denna för hvarje öfvergångsbildning nödvändiga lag
gäller för alla Europas stater, så mycket mera för
Sverige, som samfundsandan ej där kunnat till den grad
utveckla sig, som i tätare bebodda länder. Också vore
det nu omöjligt att där genomdrifva något helt nytt,
hvilket alla förståndiga Svenskar rätt väl inse. Ty det
gamla är där ej så alldeles utan lif, och då man ej
utan fara kan omstörta det rent af döda, kan man det
ännu mindre med det, hvaräst lif och rörelse ännu
finnas qvar. Svenskarna göra därföre bäst att så till vida
blifva vid det gamla, att de först småningom närma sig
till en större frihet, allteftersom de kunna fördraga en
sådan. De må därföre behålla sina fyra stånd, däruti
likväl så mycket nationellt finnes, men de böra
åstadkomma en rättvisare fördelning dem emellan och låta
alla namn och åtskillnader emellan första, tredje och
fjerde ståndet bortfalla. Ty ville man benämna dem
efter verklig rang, så borde bondeståndet, såsom det
besittningsrikaste, kallas det första ståndet. Men för
staten äro alla stånd och klasser lika; liksom för Gud
alla åldrar och slägten. Men, för att åstadkomma en
jämnare verkan och återverkan emellan folkets krafter,
fördele man folkombuden efter de olika klassernas
verksamhet mera rättvist och i enlighet med tidens anda.
Jag betraktar saken ungefärligen så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
