Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blick på de sista århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försökt, än att på allmogens och den gamla götiska
folkfrihetens bekostnad upprätta en härrisk länsadel i det
fattiga Sverige. Man hade till Majt:s förhärrligande
och till en afbild af den tyska riksadeln, uppkommit
med nya titlar, Grefvar o. s. v. Dessa hade ej blott
fått stora kungsgårdar och kronoskogar i förläning,
utan äfven de fria bönderna i deras granskap jämte de
skatter, som äljest tillfallit kronan; man hade under
dem lagt mängden af kronobönder, jämte alla dessas
utlagor och dagsverken, hvilka bönder naturligtvis oftare
och strängare träffades af dessa småhärrskares spiror,
som sväfvade så nära öfver deras hufvud, än af den
stora spiran i den kungliga handen, ty dessa baroner
hade fått sig en viss öfverhärrskaplighet beviljad inom
sina områden. Att, när dylika olagliga och onationella
inrättningar afskaffades, bönderna hyllade honom såsom
lagens och frihetens återställare, under det adeln
kallade honom en tyrann, ligger i sakens egen natur.
Men Karl var blott en despot i det goda och
nyttiga och regerade Sverige efter gammal lag och häfd,
höll riksdagar på vanligt vis, lät stånden rådslå öfver
och bevilja skatter, men nedsatte det s. k. riksrådet till
den fot, hvarpå det stått under Karl den 9 och Gustaf
Adolf, ja nästan än lägre; dess medlemmar skulle
vara hans ministrar och råd, ej hans medregenter. Men
att sedan år 1680 allt skedde på riksdagarne efter hans
önskan och vink, eller att han alldrig stötte på ett
hämmande motstånd, därföre hade han att tacka sitt
förstånd och duglighet, men måhända än mera det hat, som
adelns öfvermod ådragit sig hos folket. Att adeln åter,
den han störtat från höghet och rikedom till ringhet
och fattigdom, hatade honom, var ganska naturligt.
Många hade väl också rätt till ett slags hat, då hårdhet och
obillighet vid reduktionens verkställande stundom kunde
läggas konungen till last. Ty vid sådane svåra
statsförbättringar är förhållandet detsamma, som vid
kirurgiska operationer; att med de skadliga delarne äfven
friska till en del måste skäras, att äfven det enskilta
måste såras för det helas välfärd. Många familjer ledo
visserligen en skriande orättvisa, men vågade man
tillskrifva konungen allt detta? Hade ej folket under många
riksdagar yrkat på verkställigheten och beslutat det sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
