Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blick på de sista århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för en Svensk kula, och hans vän och medhjälpare Görtz
aflifvades snart därpå, såsom en förrädisk utlänning.
Dessa båda stora män kunna billigt anklaga ödet, att
de föllo just då, när tidpunkten var inne att visa, det
de förtjänt att längre få lefva för Sverige. Ty antingen
borde Karl den 12 alldrig hafva blifvit född, eller
också nu icke mördad. Han föll i mannaålderns blomma,
i sitt 36 år; och af det lugn och den ordning, hvarmed
han nu beredde och lät Görtz bereda allt; af den
planmässighet och det tålamod, hvarmed han lät leda sig
af omständigheterna och ej ville med sin jättekraft
styra allt; af hans långa och olyckliga ärfarenheter hade
man kunnat hoppas, att tiden var inne både för honom
och landet att godtgöra sina förvillelser och förbättra
det onda. Man unnade ej hans ära denna upprättelse.
Vid den stora och sorgliga hvilopunkten efter Karl
d. 12:s död kan man ej undgå att anmärka, huru
många stora och utomordentliga härrskare följt på
hvarandra i detta land, som af deras verksamhet likväl äga
föga mera qvar än — minnets glans. Så ville Sveriges
öde och dess egen onda vilja. Gustaf Eriksson, Karl
d. 9, Gustaf Adolf, Kristina, de tre Karlarne af huset
Wittelsbach — i hvilken historia finner man sådana
namn efter hvarandra? och hvar finner man dem så
bortryckta midt i deras ålders kraft? Huru såge väl
Sverige ut, och hvilken rol på verldsteatern spelte det
väl nu, om hvar och en af de tre Wittelsbacharne
blifvit 60 år gammal? Dessa frågor gifva mycket att
tänka på, isynnerhet för — Svenskarne.
Om Karl den 12:s död gå många sägner. Att han
mördades vid Fredrikshall var ej blott en saga, det var
samtidens tro. Berättelser därom hafva fortplantat sig,
och man nämner namn, ställe, dag, kalas, som höllos
och där mördarne furstligt emottogos och undfägnades
af furstliga personer. Dock! då ingen Svensk vågat
upplysa detta nattens dåd, så vågar jag än mindre omtala
hvad jag hört om namn, förhållanden o. s. v.,
hvarigenom ädla, än lefvande slägter djupt skulle kränkas. Om
Gustaf den tredje, den äljest till öfverflöd lättsinnige,
berättar man ännu, att han alltid hållit de i detta mord
invecklade namn aflägsnade från sitt umgänge och sin
personliga gunst. Den store Karl, än i dag den äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
