Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blick på de sista århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand, som slagit dem, hade varit mäktig att bota. Nu
var ej mer att tänka på någon lycklig och ärorik fred,
ty med hjälten föll den sista kraften, och kabalen intog
svärdets ställe; äfvenledes voro med honom alla
förbund och vänskapsförhållanden, som kunnat stödja riket,
borta, ty Sverige hade nu blott lefvat för Europa i
hans enda namn. Det framstod nu i hela sin nakenhet,
— försvagadt, plundradt, partideladt och blottadt på all
storhet och ära. Så skingrade, bortskänkte, sålde man
landets heligaste fördelar och förlorade, jämte en del
af Finland, alla länder på andra sidan östersjön, till
och med stycken af Gustaf Adolfs äröfringar i Tyskland.
Ty man hade hemma större och vigtigare bekymmer;
till dem skyndade man.
Det första, som partiet gjorde, var återställandet
af den s. k. svenska friheten och fördömmandet af
enväldet, hvarvid det länge återhållna hatet gaf sig luft i
förbannelser öfver de två sista stora Konungarnas
minnen. Detta parti var uteslutande aristokratiskt och
adeligt. Folket begret ännu länge sin Konung, som
åstadkommit det så mycket lidande och som gjutit så mycket
svenskt blod på främmande jord. Ty Karl var till själ och
hjärta Svensk, och det svenska namnet hade genom honom
åter genljudat kring verlden; och det älskar detta folk.
Dessa härrar, som nu kallade sig rikets härrar, rikets
och Konungens råd, och som ej förde annat på tungan,
än frihet, laglighet, fädernesland, delade nu på det
skändligaste landets makt och äreställen sinsemellan och
kommo folket att snart önska det konungavälde åter,
som man uttydt såsom källan till all olycka. Nu var
makten uteslutande hos adeln; den bestämde allt på de
nästföljande riksdagarne och blottställde sig strax
genom det dummaste öfvermod för samtidens och
efterverldens dom. All makt och statsförvaltning blef adelns,
dess blefvo de stora företrädesrättigheter, hvilka till
skriande hån mot medstånden uppsattes, underskrefvos
och beseglades, då de andras rättigheter däremot
skulle få gälla genom en dunkel häfd, som lätt kunde
efter behag tydas. Blott prästerna förstodo att förvandla
sin häfd till skriftligt. Man ser, huru allt — utom de
klingande namnen — var beräknadt för adelståndet;
man ser det bäst, om man genombläddrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
