- Project Runeberg -  Skildringar ur Svenska historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf /
58

(1840) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Johan Jakob Svartengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustaf den tredje.



1772 års statshvälfning bröt aristokratiens makt
och lade den åter, såsom tillbörligt, i konungens
hand. Dock var Gustaf nog klok att skona
fördomarne; han visste, att hans snille ändå skulle
kunna leda tingen efter behag, han behöll det s. k.
riksrådet, som dock var af honom beroende, som, enligt
ordalagen, skulle råda, men ej regera. Han samlade dit
båda partiernas bästa hufvuden.

Denna statshvälfnings förberedelse och utförande
äro af samtida och närvarande väl beskrifven, och
konungen som verkstälde den, i blomman af sin ålder,
26 år gammal, är lika berömvärd för sin klokhet
under striden, som för sin hofsamhet och mildhet efter
segern. Skörden var visserligen mogen, men den
behöfde icke dästo mindre en djärf och skicklig mäjares
hand. Det stod så till, att de båda om väldet
kämpande partierna ej hade nog makt att sätta statsmachinen
i stark rörelse, men väl att hämma och återhålla den.
Det förhöll sig verkligen så med de fyra ståndens
besynnerliga sammansättning och skall väl framdeles
ofta så förhålla sig, att en slug konung ej blott skall
kunna hålla dem i en oafgörande balans, utan äfven,
efter sina fördelar, lätteligen låta den ena sidan väga
ned. Ända till år 1760 var öfvervigten så synbarligen
hos adeln, att, hvilka af dess partier, som än
härrskade, de öfriga stånden likväl lätt höllos i tygeln. Detta
hade nu ändrat sig. Bondeståndet, som genom Karl den
12:s många fälttåg mycket försvagats, hade efter 40 år
återkommit till ett visst välstånd och en viss
sjelfkänsla; bonden började nu uppträda med mera kraft, och
ordet svensk man fick hos honom åter sin betydelse,
hvarigenom det ock i sjelfva verket mera betyder än
Riddersman. Bonde- och borgareståndet började nu att
få mera vigt och gåfvo en företagsam och älskvärd
konung tillfälle att återställa gammal ära och gamla tider.
Också var adeln ej ovetande om dessa stånds både
styrka och sinnesstämning och såg sig tvungen att inför
folket hålla sig inom vördnadens skranker mot en klok

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:14:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skildsvhis/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free