Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Folket hade emellertid blifvit kallare mot Gustaf,
till följe af hans fienders förtal rörande den italienska
resan, hungersåren och det kära brännvinet, som han
genom monopolium fördyrat. På riksdagen 1786
märkte konungen först, att hans gunst hos folket var så
fallen, att aristokratien åter kunde uppresa sitt hufvud och
bilda en opposition. Den hade en klok, fin, vältalig
man, en gammal mössornas hufvudman, Axel v.
Ferssen i spetsen, hvilken åtminstone utlade många trådar,
som skulle förvirra Gustafs väfnader. Det säges, att
denna riksdag lade grund till det påföljande finska
kriget. Några bland hans vänner skola hafva föreslagit
konungen att börja ett krig med Ryssland, för att
sysselsätta de missnöjde eller för att finna bättre tillfälle
att tygla dem. Det vare sig härmed huru som hälst;
Gustaf hade i sitt förstånd, sin skicklighet, sin
vältalighet och i sin femtonåriga förvaltning styrka nog att
motstå de härrsklystne magnaterna. Men äregirigheten att
spela en krigisk rol och att uppfriska vasanamnet
äfven bland främmande folk; hoppet, ja måhända ett
verkligt löfte om andra makters hjälp, hvilka afundsamt
belurade Katarinas illistiga planer; alltså
omständigheternas gunst och den en svensk konung värdiga känslan
att afskudda beroendet af Ryssland, att sönderslita dess
hemliga stämplingar med undersåtarne och att återställa
fäderneslandets östra gränser — voro tillräckliga
bestämningsgrunder för detta krig; och hos en sådan karaktär,
som Gustafs, behöfver man ej söka några andra.
Men Gustaf hade denna gång, med allt sitt snille,
missräknat sig. Han bevisade strax, att han ej förstod
krigets yrke, ehuru strax därpå, att han snart kunde lära
det. Han bevisade ock, att han ej nog kände den
svenska adeln; äljest hade han ej gifvit den tid att besinna
sig och använda lagens bokstaf mot både konung och
fädernesland. Konungen hade i 1772 års författning
låtit stå qvar den farliga satsen, att han ej utan
ständernes bifall fick börja något anfallskrig. Gustaf
försummade här ögonblickets gunst och använde ej sin
vanliga skyndsamhet och beslutsamhet. Han förspillde en
dyrbar tid i det han väntade på tillfälle att synas
angripen af Ryssarne. Så låg han tre veckor overksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
