Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1783 blifvit liknöjdt, efter 1786 missnöjdt, och som
måhända ej billigat krigets början, vaknade under dessa
omständigheter till känsla för konung och fädernesland
och afgjorde rättsfrågan ej efter bokstafven utan efter
andan. Ty om konungar engång råka fela mot
författningen, så berättigar det ej folket till olydnad, än
mindre till uppror. Det har dessförinnan många medel att
försöka: böner, föreställningar, ståndaktig vilja och
kraft. Gustaf hade nu återkommit bland sina borgare
och bönder, bland Stockholms borgare, som äro de
vigtigaste i riket. Så utskref han till den
oundgängliga stridens afgörande en riksdag till vintern 1789.
Den hölls i Stockholm. Han utvecklade på denna
riksdag hela sin själs rörlighet och mångsidighet, såsom
konung, underhandlare och talare. Så fint utlade han
trådarne af sin politik; till den grad visste han
öfvertyga folket om de aristokratiska upprorsmännens
hämndlystnad och förräderi; så slugt medgaf han åt de små,
för att taga från de stora; så allsmäktigt dundrade hans
stämma, betog och förstummade alla, att han äfven
denna gång vann en fullkomlig seger öfver de stora.
Genom de bekanta förenings- och säkerhetsakterna, dem
han med stor pluralitet genomdref på denna riksdag,
kommo de stora än mera i hans händer, och därigenom
blef det efter 1720 bannlysta enväldet åter infördt,
ungefär sådant, som det var under Karl den 11 och 12.
Den motspänstighet i allt utan undantag, den väl
beräknade och utförda opposition, som större delen af
adeln vid denna riksdag visade, dref denna gång
Gustaf längre, än han eljest måhända skulle hafva gått.
Efter 1772 års regeringsform var konungamakten
hufvudsakligen inskränkt genom följande punkter: 1:o måste
han hafva ett riksråd af 17 adelsmän. 2:o kunde han
ej utan ständernas begifvande börja anfallskrig. 3:o
Riksrådet uppsatte förslag till alla ämbeten och konungen
hade blott rättighet att välja bland de förslagne. 4:o.
Ingen kunde utan dom och ransakning skiljas från ett
högre ämbete.
Gustaf beslöt att undanrödja dessa hinder,
hvarigenom adeln alltid hade tillfälle att verka emot honom:
han bragte säkerhetsakten å bane. Genom denna
försvann det inskränkande riksrådet; konungen utnämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
