Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru förskräcktes ej många, då det signaliserades till
viken vid Svensksund. Konungen församlade åter sina
anförare till rådplägning och sade, på det att de måtte
veta, huru stridas skulle: ”Här är Sveriges gräns, här
skall man resa mig en grafsten eller segersten.” Han
kände i detta ögonblick sina anor och sin morbrors
anda. Alltså intet bortseglande till säkra hamnar, ingen
flykt, ingen uppgift af Finland! Hvarje timma kunde
fienden anlända; man rustade sig till strid, eller, om Gud
det beslutat, till död. Den 8 Juli såg man ryska
vimplarne svaja i mäktigt antågande, anförda af amiralen,
Prinsen af Nassau. Den 9 Juli angrep denne
Svenskarne med full tillförsigt om seger; hela denna dag och
förmiddagen den 10 Juli kämpades å både sidorna
med exempellöst mod. Gud hade ännu ej beslutat
Gustafs död och Finlands förlust. Denna gång var
Nassaus öfverdrifna förvägenhet och den mot kusten
drifvande sunnanvinden Svenskarne till hjelp. Ryssarne
förlorade nästan hela sin skärgårdsflotta, 700 kanoner,
8000 i fångna, 5—6000 i döda. Bland bytet fann man
äfven tryckta kungörelser på svenska och ryska
språket, hvari Kejsarinnan uppfordrade Finnarne att
underkasta sig Ryssland, och härens och fästningarnes
befälhafvare att gifva sig. Gustaf kunde nu uppresa sitt
segertecken. Stedingk fäktade här liksom vid Viborg;
men öfverste Cronstedts afdelning, som bestod af i
Pommern byggda och med matroser från Stralsund, Barth
och Darss[1] bemannade skepp och kanonbåtar, vann i
denna slaktning den högsta utmärkelsen.
Så räddades Finland, så rentvåddes Gustafs ära;
och han slöt i följande månads början med Katharina
freden i Verelä, hvilken återställde allt på samma fot,
som om våren 1788. Det hade varit ett 6-årigt ridderligt
tornerspel, hvarvid konungen kunde framför kejsarinnan
berömma sig af att personligen hafva gifvit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
