Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrtig Karl af Södermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— B —
Den första offentliga handling af vigt, som
regentskapet efter konnngens död fick om händer, var de
sammansvurnes bestraffning. Genom ordentlig .dom
blefvo följande fällde till l;fvects förlust : mördaren kapten
Ankarström, Grefvarne Ribbing och Horn,
öfverstlöjtnant Liljeborn vid lifvakten och löjtnant Grefve
Ebrensvärd; till /ästning: geveral Friberre Pechlin och
kanslirådet Engeström. Men dödsdomen verkställdes blott på en,
nämligen på sjelfva mördaren. Horn, Ribbing. Liljeborn,
Ehrensvärd landsförvistes. Pechlin och Engeström
sattes på fastning. De landsförvista lefva antingen i
främmande land obekanta, eller äro de redan döda. Ribbing
lefver måbända ännu, såsom en sägen går, någonstädes
i Frankrvike vid Loire. En af Sveriges ädlaste ädlingar
Friherre Maclean i Skåne, hvilken älskade hans moder,
en af Sveriges skönaste och snillrikaste fruntimmer,
hade understötlt honom i hans landsflykt. — Liljehorn ligger
— redan för 10 är sedanu — begrafven här på Bounns
kyrkogärd; han hade genom sin ridderlighet, sin stränga
redlighet och frombet tillvunnit sig vänner i Schweitz och
vid Rhen, hvilka ära hans minne och ej mera tänka på
bans ungdoms förvillelser. Hlas Horn, som bar eltt
odödligt namn, den älsklige skalden, dog i Dancmark.
Ack! i hans olycka förtorkades äfven den Hippocrene,
som flöt så rik i hans ungdom.
Regenten, som mildrade lagens dom och göt så
litet blod, som möjligt, erinrade i en förklaring till
svenska folket om den anda, i hvilken hans broder
bandlat, om den sista vilja, hvilken den döende lagt såsom
en helig pligt på hans hjerta: alt öfva barwbherrtighet
emot mördarne och ej genom många stupslåckar uppväcka
blodiga hämndeandar bland folket. De fleste funno det
också kungligt, gustafviskt och politiskt riktigt handladt, och
prisade bherrtigen. Men vi skola snart sc, huru denne
genom de målt och steg, han snart tillgrep emot de s. k.
Gustafvianerna alstrade ett parti (ifall detta parti redan
ej fanns) som, om ock ännu ej med öppen bäftighet,
förvandlade detta pris ej blott till förebräelser, utan till
dunkla misstankar och tadel. De färger, hvarmed man
kan styrka sådane misstankar, finner ctt parti alltid lätt.
Herrtig Karl förde regentskapet något öfver 4 år,
från vären 1792 till hösten 4790. Hans förvaltning in+:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
