Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrtig Karl af Södermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 07 —
raminst ett folk, som genomgått den ena skakningen
efter den andra och som mäste styras af en stark hand.
Herrtig Karl hade ett lätt fattande och raktscende
förstånd, personligt mod och en viss vänlig
godhjertenthet, som likväl ej fick ställas på för hårdt prof.
Härmed förband båan en älskvärdhet i umgänge och
ettsin’ne för det sköna och behagliga, hvilket var alla den
förträfliga Lovisa Ulrikas barn medfödt. Men honom
fehtes denna lifvande och verksamma kraft, hvarigenom
hane’broder blef så stor; honom feltes snille, känslans
Pflighet och tankens blixt; honom feltes detta uthålliga
äHrviår, som befaller det goda och hindrar det onda;
Konom feltes äntligen — hvail som slundom hos en
herrJskare kan till någon del ersätta bristen på utmärktare
”egénskaper — denna oroliga äregivighet, denna
beställ«samhetf att synas göra något, under det ingen ting
egentliger utträttas, som dock gärna jagar andra andtrutna
och ej låter en regering insomna. Karl var
karakterslös och sorglös, lät tingen gå sin gång, rörde sig i
småaktigleter, lekte med mystiska gycklerier och
frimurargriller, under det han öfverlemnade det stora åt
andra. Det finnes besynnerliga företeelser. Fin och väl
bildad imed ädla anletsdrag, såsom brodern, ehuru ej så
blixtrande som hans, uppträdande till och med i det
yttre med ett visst ulseende af manlighet och
beslutsamhet — var dock denne herrtig en svag och tom
herre, ntan någon enda herrskande lidelse i sitt bröst. Man
"skulle kunnat säga, att naturen skapat honom invändigt
tom, ifall han ej haft ett visst lugnt, ett slags äkta
kor’poralsmod, alltså ett naturligt mod. Ty det var enhvar
bekant och hade gifvit honom ett anseende bland
folket, klt han bland kanondundret och krutröken setat
på däcket af sitt amiralskepp lika trygg, som på en
länstol i sin sofkammare. Också hade han, oaktadt
sin naturliga finhet, mera af vana än af fåfänga att
erinra om sina bragder, antagit ett slags sjömansskick,
det han alldrig aflade. Hans vanliga rum liknade mera
eå gammal sjökaptens, än en konungasons; sjölifvets
erintringar lågo i hans förmak kringströdda i hundrade
utsugna tobaksklumpar, och hans ena kind var vanligen
uppsvälld af en sådan, på svenska kallad tuggbues. 1
z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
