- Project Runeberg -  Skildringar ur Svenska historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf /
102

(1840) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Johan Jakob Svartengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrtig Karl af Södermanland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 102 —

tes för nära, sändes han såsom gesandt till de
Italienska hofven. Äfven grefve Munck, en af Gustafs
förnämsta hbofmän, aflägsnades ur riket. Mera uppseende,.
än alla dessa merändels under ärofulla tillar skedda
aflägsnanden, väckte bortskickandet af underståtbhållaren’
i Stockholm, Liljesparre, i ett slags landsnykt. Åt
honom, som vid kungamördarens upptäkt och förbör
spelat en hufvudro!, anvistes Greifsvald i Pommern såsom
vistelseort, eburu han därvid fick behålla sin fulla lön.
Denne Liljesparre var ett slags nordiskt lejon, en man,
hvilkens gestalt liknade en af naturen lyckad belgjuten
metallbild, lika kraftig och förkrossande som skickl’g
och förslagen, hvilken tinder en skroflig yta dolde den
finaste smidighet. Han hade såsom E. O. Professor i
juridiken blitvit kallad från Upsala till Stockholm, för
att förestå polisen, och hade vunnit Gastafs synnerliga
gunst; men hade i känslan af sin kraft föraktat att
omvända kappan vid förändrad vind. Såsom polismästare’
i hufvudstaden hade han anställt och ledt de första
efterforskningarna och undersökningarna i mordhändelsen.
Nu hviskade folket: ”denne fruktansvärde, se! nu bar
han blifvit landsförvisad, emedan han blef sitt ämbete
och sin konung trogen, emedan han vid
undersökningarne förfor ifrigare och gick längre, än Reuterholm
och Konsorter önskat. Han hade eljest bragt flera med-:
brottslige i dagen. Derföre måste han bortskickas.” I
sjelfva verket: han var också en väldig man, när han
rynkade sin panna och.slungade sina blickar, hvassa,
genomträngande, som en helfvetsdomares. Också båtade
det ej hans fiender att hafva bortskickat honom. Han
var för djerf att tiga, bar också sedermera ej tegat,
ty han öfverlefde länge dessa förvirrade, ränkefulla år.

Under det man sålunda tillbakasatte, afsatte,
aflägsnade eller landsförviste Gustafs gamla vänner och
medbjelpare, befordrade man ej blott sådane, som
uppträdt såsom Gustafs uppenbara fiender, utan äfven
sådane, som GCustafvianerna ansågo såsom medsamman-.
svurne i mordet.

Knappt ett år efter dessa begynnelser uppväckte
en af de aflägsnade, nämligen Armfelt, genom den
olycka han bragte öfver en qvinna, och genom de
äfventyr, som vid detta tillfälle kommo i dagen, ett
mång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skildsvhis/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free