Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrtig Karl af Södermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 105 —
faldigt tal i Sverige och Europa. Armfelt hade bört
till Gustafs älsklingar och förtrogne; konungen hade
genom hans utnämnande till öfverståthållare i Stockbolm
aftonen före sin död liksom aådagalagt för hela riket,
att han vore sonens stöd. Denne Armfelt, född Finne,
hade upptagits ung i konungens umgänge. Han var en
skönbetens och styrkans bild. Hans ståtliga, ovanligt
resliga och smärta gestalt bar ett apollohufvud, en bred
panna, full af fantasi och förstånd, stora blåa, eldiga
ögon, en kunglig näsa, en mund, "kring hvilken skämt,
qvickhet och vällust lekte. Han var omotståndligt
intagande och förtrollande; ännu 1 sednare åren eröfrade
han hjertan. I finska kriget hade han anfört en
friskara och jemte flera andra aflagt de utomordentligaste
tapperhetsprof. Han var alltså ett godt riddarsvärd,
ett snille, från hvilkens sköna mund qvickheter och
täcka versar i hvarje ögonblick strömmade. Men — men
— denne så rikt och så härrligt begåfvade man
hänfördes ock af sina lidelser, därutinnan olik .sin
kungliga förebild. Han var på stridens och kärlekens fält
lika omotståndlig, och, om en Don Juan någonsin
lefvat, så öfverträffådes han tusen gånger af denna sköna
och väldige vällusting. 1 huru många europeiska
bhufvudstäder hade han ej sine älskarinnor och barn, —
barn äfven af furstliga fruntimmer! Huru många böcker
kunde ej hans kärleksäfventyr fylla! Dessa lätta segrar
alstrade hos honom en sådan äfventyrlighet i tingens
bedömmande, planläggning och ledning, en sådan, alt
jag så må säga, segerviss vildhet, alt koappast en fjär-’
dedel af det, hvartill naturen honom ämnadt, blef i
honom : färdigt. De som kände honom, prisade dock hans
trohet — icke mot fruntimmer, utan mot sin konung
och sina vänner, och bekände, att denne lustige
äfventyrare var för dem färdig till hvilken uppoffring som
hälst. Men just denna lättfärdighet och äfventyrlighet
gjorde honom ej blott genom den skugga, han
därigenom kastade på konungen, förhatlig för de allvarsamma ,
utan många, som mindre kände honom, ansågo honom
för en vindböjtel och skadade alltså hans verksambet.
Denna händelse, som uppväckte så mycket larm
och prat och som man kallat friberre Moritz Armfelts
sammarBvärjning, var uogefär följande:. Armfelt,: som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
