Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt, klingande, modernt, men som snart bortdör i
Uden, uttydes vara allvarsamt och vådligt; det blir. det
också verkligen därigenom, att det bemärkes, straffas
och förföljes. Sådanoe vise äro sedan i stånd att
aflägspa från fursten allt ädelt och sannt och att samla kring
honom allt oädekt och falskt. Man kan dock ej neka,
alt under ungdomens glödande bjessor ätskilligt då för
tiden spökade, som de lika litet förstodo, som
konungar och ministrar fattade den inre betydelsen af
franska revolutionen och jakobinismen. Man bhade lärt alt
bebändigt uttala i nya och klingande ord baltfva ideer,
ja rena galenskaper, och månget beligt ord hade genom
missbruk blifvit så misstänkt, att en förståndig mwan
endast med vämjelse börde det idislas; men det var en
lögnens synd att visa och patriotiska mäns ord och
viljor blefvo såsom foslter af anarkiska och
kunungshbotande grundsatser framställda af sädana mäön, som
hällre ville genom usla konster herrska, än att tilläta
de bältre intaga sina ställen. Äfven kom det här
småningom derhän, att hvarje opposistivusman strax blef
ansedd såsom demokrat och jakobin, att man snart sagdt
ansåg hvar och en säsom kungafiende, hvilken öppet
och manligt försvarade sin egen mening; hvarje hans
ord blef uttydt, hvarje ätbörd mönstrad, en ängslan
inJagad i konungens hjerta, från hvilken han alldrig mes
ra kunde blifva fri och. som oåterkalleligt måste kasta
honom i de medelmåltiges armar. Ingen hade
måbända en renare vilja, än Gustaf Adolf att regera rättvist
och lagligt; men man gjorde honom till fiende af
denna andliga fribet, hvarigenom numera endast kunde väl
regeras; man gjorde det enda ljus, hvarmed en konung
kan lysa sig, till ett återsken af bhelfvetiska
stämplingar; upplysning, tal- och tryckfrihet, filosofi ävo,
tasslade man dagligen i hans öra, de enda thronomstörtarne
och kungamördarne, de enda orsakerne t.ll all den fara;
som nu förhärjar verlden.
Efter Norrköpings rviksdag funnos ej allenast
sådene, som hade ett ringa begrepp om konungen, uten
ock de, som började bata och påbörda henom sådant,
som var likgiltigt eller som han ej rädde för, hvilka
kallade. hans stelhet pedanteri, hanvs köld dumbet,
hans likgiltighet förakt. Därtill kommo enstaka
yttran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
