Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 116 —
den af konungen, sqvaller och dikter, dem man
påbördade honom eller hans gemål, som förebråddes hafva
leda både för folk och land och väcka detsamma äfven
hos konungen. Dessa beskyllningar kunde gälla
ömsesidigt, ty köld och trots alstra köld och trots. Något
häraf kande man visserligen tillräkna tidehvarfvets
lynne och åsigter i fråga om konungar och furstar. Därtill
kom batet emot nägra af de män, dem konungen mest
begagnade, hvilket hat just därföre ökades; och man
har skäl att tro, att detsamma skulle träffat äfven
utmärktare män, om de stått i lika gunst. Dessa män,
som bibebhållit sig i ett visst förtroende ända till slutet
af hans regering voro följande: general friberre Toll,
hatad och fruktad, riksdrotset grefve Wachtmeister,
medelmåttig och föraktad, öfverståthållaren grefve
Ugglas, batad och föraktad, hofkansleren friberre Zibet,
hatad och aktad, statssekreteraren för det inre friherre
Rosenblad, hatad och cj aktad.
Man kan ej säga, att ett antirejalistiskt parti i
egentlig mening fanns, ceburu man inkillade konungen
det; men missnöjda fannos många, hvaribland äfven
sådana, som voro smittade af en viss tidehvarfvets
obelåtenbetssjäka; och efter sista riksdagen stodo landets
mest utmärkta och patriotiska män i opposition ecmot
regeringen, hvilken opposition var så afgjord och
bestämd, att det nästar kunde synas, som ett osynligt
hufvud ledde densamma efter bestämde åsigter och
ändamål. Mellertid fannos der tiden i Europa mänga
sädana hufvuden, hvilka de förhblindade ej ville se, där
de verkligen vere. En sådan opposition tillkom, cj
ecmedan regeringen var egenmäktig oeh orättvis, utan
emedan de usla och ränkefulla människor, som voro
gällande bhos konungen, retade alla friare och bältre
emot honom. Så föddes ovilja ur ovilja och bhat ur bat.
Man tadlade allt, som gjordes; och till och med det,
som regeringen ej var eller kunde vara orsak till, lades
henne till last. Ty hvad rådde konungen för de
stegrade skatferna? — ej ban, utan föregående regeringar
och misstag voro skuld till nöden. Hvad rådde han för
två svåra, på hvarandra följande missväxtår? —
regeringen gjorde, hvad hon kunde; inställde
bränvinsbrän
ningar, konungen förbjöd till och med bruket däraf vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
