Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 197 —
ten alldrig skulle kunna sämjas. Det hade i alla fall
kommit till utbrott mellan honom och franska kejsaren,
ehura detta utbrott måhbända följt ett år sednare,
hvilket haft samma följd för Sverige. Ty sitt tänkesätt och
sin vilja hade Gustaf Adolf för längesedan förklarat ,
äfvensom sitt hat mot franska revolutionen och mot dem,
som genom densamma vunnit sin storhet. När den nya
koalitionen åter begynde kriget mot Frankrike vären
1799, var han den enda bland de nordtyska furstarne,
som bögt förklarade sig emot Frankrike, som lofvade
sin rikskontingeht och som genom sitt sändebud i
Regensburg aflät ett skarpt diktamen, hvaruti han kallade
de furstar, som afsöndrat eller neutraliserat sig,
likgiltiga, trolösa, förrädiska. Vidare var det han, han
alJena, som lät på riksdagen föreslå (den 214 Maj 1801)
att tyska riksständerna borde åt erkeherrtig Karl, såsom
Tysklands förkämpe, uppresa en ärestod.
Detta kan väl ej sägas vara en vänskapsförklaring
emot Frankrike? Huru kan man dessutom tro, att en
monark, som var så stolt öfver sin titel och sina anor,
skulle kunnat glömma, alt hans röst vid fredssluten och
Tysklands landfördelningar ej blef hörd? Han bar den
store Sveakonungens namn, hvilken kämpat för
Vestfaliska freden; han ville ej förgäfves heta Gustaf Adolf.
Ännno i April 1803 erinrade han tyska ständerna om
sina grundsatser genom följande skrifvelse, som i hans
namn inlemnades till riksförsamlingen i Regensburg:
”H. K. M. af Sverige, underrättad om innehållet af det
Magdeburgiska votum rörande flera af konungen ingifna
förklaringar, har befallt följande förklaring: H. K. M.
vill ej yttra sig öfver nyttan eller skadan af den
beväpnade necutralitet, som vid Baselska freden afslöts för
Nordtyskland, men konungen vill bärmed blott upprepa,
att hans vid åtskilliga tillfällen ingifna förklaringar
städse haft till ändamål att försvara tyska riket emot
främmande våld, att upprätthålla dess sjelfständigbet och
sanna välfärd, hvilket allt ej gärna kan uppnås utan
tyska riksmedlemmarnes endrägt och samverkan, hvarur
den noga efterlefnaden af rikets grundlagar endast kan
bärflyta. Detta har konungen af Sverige sökt att,
såsom herrtig af Pommern, på det nogaste uppfylla, då
han genom silt eget exempel velat uppmuntra
medstän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
