- Project Runeberg -  Skildringar ur Svenska historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf /
135

(1840) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Johan Jakob Svartengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 483 —

män — förskräcklige Romare, denne andre Paulus
Emilius, som förstod att med förfinad och kall grymhet
förnedra och tillintetgöra, isynnerhet när bans
smickrande löften gåfvos med ett af idel vänskap strålande
anlete. Ännu var intet förloradt, om ock kejsar Frans
öfvergifvit sig sjelf; 80,000 Preussare stodo på gränsen,
hvilka hvarje dag kunde ökas, vestra nordarméen bestod af
50,000 man, hvartill man kunde räkna 20,009 Hessare; i
Pålen stodo 70,000 Ryssar, som ock kunde ökas. En klar
blick på ögonblickets faror och ett öfver faran höjdt
mod mäste således bestämma krig i stället för en
bedräglig fred. Haugwitz emottog af Napoleon ord, ja
endast ord, han emotltog fredens ord af honom,
ef
Tyskland böra tillbaka ordet: förrädare Man kände
redan då, buru dagens puls slog, man fruktade ej
kommande faror, utan faror, midt i hvilka man redan var
inne och i hvilka Napoleon, då Tysklands ställning var
så kaotisk, med skadeglädje och hånlöje svängde sin
ormstljert. Haugwilz påklädde Preussen den af
Napoleon emottagna diplomatiska Nessusråcken, bhvars gift snart
skulle bortfräta kött, senor och märg och visa till
verldens medömkan benranglet efter dess ädla herkuliska
kropp, som de båda Fredrik Vilhelm och Fredrik 2
nära nog förhärrligat till en bhalfgudomlig. Genom det
aftal, som Haugwitz slöt, drog sig Preussen från
Södertyskland, uppgaf alla sina stamländer i Franken och
silt härrliga område vid Rben och erhöll den
äfventyrligaste skänk i braunschweigska kurländerna, tillhöriga
verldens mäktigaste herrskare, Storbritanniens konung,
för hvilkens flottor och penningar Napoleon sjelf ännu
måste darra. Haugwitz antog’detta och antog på
samma gång krig med England och dess bundsförvanter,
med det hafsbeherrskande England, utan att betänka,
alt Preussen, öfver 100 mil utsträckt efter Östersjön,
måste ur hafvet :hämta sina friskaste krafter. Preussen
emottog denna skänk och tillika det sorgliga uppdraget att
aflägsna de främmande härarne ur Nordtyskland,
Engelsmän’, Svenskar och Ryssar. Men kejsaren af
Ryssland hade efter Presburger-freden erbjudit Preussen
bhela sin i och vid Tyskland slagfärdiga härsmakt, om det
ville våga kampen emot Napoleon. Man tackade för det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skildsvhis/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free