Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 140 —
Hade blott v. Essen varit raskare, så hade man kunnat
taga en stor fiendtlig artilleripark, som stodi Friedland
under blott ett par bundrade mans betäckning.
Svenskarne trängde nu in i preussiska Pommern
längs Uker till Friedland, och ströfvade in i
Mecklenburg, hvarifrån de inbragte fångar och byte. Armfelt
utfärdade strax en uppmaning till landets invånare och
till försprängda eller dolda preussiska soldater att sluta
sig till honom; också anlände verkligen inom få dagar
några hundrade, hvilka man jämte andra flyktingar och
frivillige ville ordna på öarne Wallin och Usedom,
hvilka öar voro intagne af svenska kustflottan och
pommerska landtvärnet. Men dessa varma utfärdelser
blefvo snart af v. Essen öfvergjutna af kallt vatlten, i det
han genom andra sednare uppmanade invånarne till
stillhet. Detta och något annat ökade den tvedrägt
emelJan anförarne, som länge glimmat under askan. v. Essen
återtog nämligen det löfte, han i de första dagarne
efter sin ankomst till Demmin gifvit Armfelt att
öfverlämna honom bhela befälet, för att sjelf återvända till
Stralsund att sköta landets inre förvaltning. Skulden
därtill var öfversten friberre Tavast, en finne liksom
Armfelt, Essens generaladjutant, en afgjord fiende till
Armfelt, emedan denne i förra finska kriget yttrat om
honom, ännu yngling, att han gärna komme för sent
och ginge för tidigt och att han, en beqväm vekling, gärna
sofve till kl. 10 på f. m.; hvilket allt bättre passade med
Essens än Armfelts väsen. Under sådane
omständigheter kunde man ej hoppas någon framgång. Man höll
hvarken planer eller truppar tillsammans, utan låg
overksam i sina linier. Franska generalen Mortier hade
emellertid upphäft Kolbergs belägring och tågade till
Stettin, drog till sig en del af dess besättning och stod
d. 135 April med 412,000 man vid Paselwalk. Den 16
på morgonen angrep han med samlade krafter den
armfeltska kolonnen, nämligen svenskarnes venstra flygel,
fördref den efter tappert motstånd ur alla dess
posteringar och ioryckte om aftonen i Anklam. Svenskarne
hade vid Ferdinandsbof och Grosskoserow stridt ganska
tappert, general Armfelt och öfverste Vegesack båda
blifvit sårade och 500 man vid Ukermiinde blifvit
afskurna och fångna; de öfriga återvände öfver Peene i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
