Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 150 —
ka han till sitt folks förtret smickrade, samt till och
med inbjöd till sitt snöland. En sådan tro hade han
om konungarnes majestät, om deras oafbändbara och
gudaursprungna rält, att folkets väl eller ve syntes
honom föga betyda.
Tio dagar efter vapenstilleståndets uwuppsägning,
den 15 Juli, öfversvämmade Fransosernas vilda ström
gränserna och jagade Svenskarne tillbaka till Stralsund.
Härvid gjorde den svenska genceralen Wrede ett
mästerstycke och räddade genom sin tapperbet den gamle Toll
med dess skara, jämte alla andra förpostkedjor. Mot
en ofantlig öfvermakt kämpade han med den
utomordentligaste tapperhet under 5 timmars tid vid
Steinhagen, balfannan mil från Stralsund, och drog sig sedan
1 den bästa ordning tillbaka till fästningen : han var en
af Sveriges bästa generaler. Brune började nu en
formlig belägring af Stralsund. Konungén var nu ensam
med en besättning af omkring 10,000 man, ceburu han
till det närmast nödvändigas (Rögens) betäckning
ålminstone behöft 23.000. Då han nu befarade en fiendtlig
Jandstigning på Rigen och dessutom ej kunde hoppas
på undsättning eller på möjligheten att af egen kraft
försvara sin lilla provins, fällde han ändtligen sitt
trotsiga mod, utrymde fästningen natten emellan den 19
och 20 Augusti, förrän bombarderingen börjat, och drog
sina truppar till Räigen. Man såg honom nu vid däligt
Jynne, ty Pommerns förlust gick honom till hjertat. Han
växlade därföre gunst och befäl oupphörhgt, och alla
hans män, Wrede, v. Essen, Toll, Vegcesack måste
uwwgälla hans svära lynne. I början af Sept. ankom han
sjuk till Karlskrona och den 1 Scpt. slöt fältmarskalk
Toll det fördrag med Brune, att inom en månad äfven
utrymma hela Riioen. Så slutade den första lilla akten
af kriget. Hvad hade i stället kunnat och måst ske?
De flesta Svenskarne, oliktänkande med konungen,
önskade, boppades och tänkte så: hvarken Napoleon
eller Fransoserna äro våra fiender, de hafva ständigt
föredragit oss framför andra folk, de se sin afbild i oss,
de kalla oss än i dag nordens Fransoser; i mod, sinnelag
och älskvärdbet likna vi dem mest och äro dem därföre
kärast. De skulle göra och hafva ju lofvat göra för
oss allt, och, om konungen ej vore ett tjurhufvud, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
