Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 408
väl i allmänbet på hans omgifning; dock voro däribland
några, som utan tvifvel hyste de mest redliga och
fosterlänska afsigter t. ex. hofkansleren v. Engeström, f. d.
svenskt sändebud i Berlisa, en redlig, trofast, eburu
något häftig man, hvilken såg Sveriges enda lycka i
förbindelsen med Napoleon. Hvad Toll ville och verkade,
bar man svårt att säga. Så mycket är likväl säkert,
att han var emot, att konungen seglade med en
betydligare arme öfver hafvet. Kortligen: alla, äfven de
bästa och trognaste ville med en svag köl fara på ett haf,
där man antingen måste tillsätta alla segel eller ock
ingen gång utlöpa. Toll önskade intet större krig, ty han
var nog klok att begripa, det han ej skulle spela
någon stor rol såsom fältherre. Måbända ville han också
ej släppa bort konungen af fruktan, att andra kunde
vinna af dagen eller tillfället. Engelsmännen
underhandlade ewmellertid med konungen; de ville betala
subsedier för 13,000 till 20,000 man, men ej så mycket,
som konungen fordrade eller man lät honom fordra.
Ty det synes uppenbart, att hans vänner och
rådgifvare låto honom förebära den ena småaktigbeten efter den
andra, för att förbala tiden och bindra alla kraftiga
företag. Bland dem, som motverkade hvarje kraftigare
krig i Sverige och Tyskland, hörer isynnerbet friherre
v. Essen. Han älskade nöjen och beqväma dagar;
såsom en kall människa beräknade han alldrig
Fransosernas andliga, utan blott deras mekaniske krafter, hvarföre
han ej kunde annat än anse dem segerrika. Måbända
verkade härvid också en omedveten känsla af egennytta,
ty han hade slägtingar och bekanta i Pommern ") och
x) Det är ganska begripligt, hvarföre man dåi för tiden
tyckte sig finna endast köpmän och krämare i svenska Pommern.
Man skattade tiden efter penningen. "Den stora axel,
hvaromkring alla jordiska ting vända sig och hvarigenom människan
förädlas eller förnedras, är förvärf och besittning och
bådaderas förhållande. Uppslå tideböckerna: där fria lefde, Var
jorden alltid jämnare fördelad emellan alla; där de fleste
förblefvo eller blefvo slafvar, var jorden alltid ojämt fördelad.
Den frie bonden eller den demokratiske statsborgaren gifver
åt det bela förstånd, kraft, dygd och lär ock den högste-i
staten, huru man kan värdigt lefva och dö. Där baroner o
adelsmän åter besitta gods af 41000 till 410,000 dagsplöjde
och fria bönder endast finnas här och där och försvinna bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
