Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1068 —
på Rigen, hvilka, liksom nordtyska adeln i allmänhet,
ropade på fred och njutniog; han hade sjelf gods och
förJäningar, hvilka genom kriget sattes i fara; han kände
väl också med sig sjelf, att han ej dugde att anföra en
större här. Det är en sanning, att han på
förfrågnin
ar från Sverige, om man ej kunde ännu öfversända
40,000 till 13,000 man till Tyskland, helt kort svarat:
de skulle hungra ibjäl, ty Hannover, Mecklenburg och
Brandenburg voro alldeles uttömda, och svenska
Pommern hade för besättningen i Stralsund knappast bröd
och hö. Detta svar var likväl antingen en dumhet eller
en lögn, ty i dessa länder lefde åtminstone 30,000
Fransoser till Maj månads slut och sedermera ända till
skördetiden 60,000 till 70,000, och likväl dog ingen enda
bland dessa eller bland landets invånare af hunger. Man
förstod hvarken krig eller medlen att föra krig —
eller också ville man ej förstå det. v. Essen torde
härvid hafva- blifvit biträdd af en man, som just genom sin
politiska obetydenhet kunde vara betydande, herr v.
Brinkman, f. d. legationssekreterare i Paris och Berlin.
Denna man är bildad, qvick och klok, men han saknar känsla
för mannens stålkvaft, för hans bestämmelse att modigt
handla; han torde, eburu oafsigtligt och omedvetet,
hafva gifvit näring åt denna paniska förskräckelse, som
eljest alltid har sina trognaste förespråkare i hoffröknar
och hofjunkare. Brinkman är eljest en fin, skicklig ,
qvick man, som skrifver svenska, tyska, franska vers ,
hvilka, om just ej så haltrika, dock flyta lätt. Bildad
i Tyskland, hade han tillägnat sig tyska seder, tysk
filosofi och vettenskap och den slags tyskhet, som jag
ofvanföre nämnt vara konungen behaglig. Genom
verkJig godhjertenhet, älskvärdbet och umgängeslätthet fick
han gärna företräde hos konungen och språkade ofta
öfverantalet af åkerbrukande magnater och deras
underhafvande, där är slafveriet redan fördigt, emedan man vid ett djerft
motstånd eller en blodig resning äfventyrar hela sin besittning.
En stat behöfrvecr nödvändigt, för att vara fri och lyeklig,
leges agrarias. Två tredjedelar bönder på små egendomar och
en tredjedel herrar på större gods — torde vara det
egendomsförhållande, hvarmed jordens, samhällighetens och frihetens
förädling kunde bhestå. Vid en sådan inrättning förbyter man
gärna, om Gud befaller, plogen mot svärdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
