Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aw
— 467 —
båle länge och mycket med honom, Droppar urhålka
klippan! —
Den enda man, som önskade ett verkligt krig, var
general Armfelt. Svenskarne sade, att han brann af
personligt bat emot Napoleon, för hvilket hat han
blindvis glömde sia pligt mot konung och fädernesland. Det
är likgiltigt, om denna beskyllning är sann eller icke;
alltnog, Armfelt hade rätt. Kunde man ej några år
LålJa konungens verksamhet i ro, så mäåste man kraftigt
göra hans vilja; — ty detta är politikens eviga lag,
som äfven gällde då. Stod krig och fred i konungens
fria val, så måste man allvarligt och kraftigt samverka
med håvs engäng bestämda val. Detta är också den
stora hemligheten i alla monarkier med alla sina brister,
hvilka syannerligen kanna uppstå genom en envis och
förvänd vilja. Armfelt besalt just genom detta bat och
sin karaktär det just nu nödvändiga. Han hade varit
rätta mannen för ett resningskrig i Nordtyskland, ty
hos honom voro, efter tidens kraf, idé och verklighet,
ingifvelse och handling, sken och sanning, lek och
allvar på ett underbart sätt förenade. IHan var den rätta
mannen för ett rörligt resningskrig från Rhen till Oder,
hvilket krig under skicklig ledning väl också kunnat
blifva ett blodigt ståndkrig på lif och död. Han lät cj
uppmaningar och bevis fcelas på, hvad som kunde och
således måste göras; men de billigare framställde honom
såsom en entusiast, de elake som en narr, och
mängdens stämmor öfverröstade en endas sanning. Vi hafva
åäfvanföre berättat, hvad som skett. Men hvad hade
väl kunnat, och alltså måst ske?
Så väl enligt sednare händelser, som enligt hvad
redan då kunde inses af flera, var intet tvifvel, att
Engelsmännen genast varit färdiga med 23,000 till z0,000
man, om svenska konungen visat en hastig och djerf
vilja och ej i saker, som måste bedrifvits stort och
kungligt, visat en småaktighet och ett gnideri, som blott
förspillde den dyrbara tiden. Engelsmännen ville
betala ganska vackra subsidier, så stora, alt 25,000
Svenskar kunde därmed öfverskeppas och nära nog
underhållas. Sågo de dessa först på benen, så skulle de
sjelfva komma med ett lika antal; och dessa 30,000
man hade lika väl kunnat föda sig i Nordtyskland, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
