Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 175 —
som alldrig öfverskred formen. Måbhända hade han
också ej nog äregirigbet att vilja verka på hunom.
Mera äregirighet bhade hans företrädare, friherre
Lagerbjelke, hvilken likväl sedan någon tid syntes föga
gälla bhos konungen och bhade aflägsnat sig från de stora
ärenderna. Han är rask, fin, skicklig, kuonig. Han
vore ett fullkomligt ministersämne, om han med så stora
gåfvor förenade mera öppenbet och mod. Han är rörlig
och bhal, som en romersk kardinal, men han kan ej
såsom en kardinal dölja denna halbet och dess
vådlighet. Om honom kan man säga: han bhade varit
användbarare, om han antingen vågat vara mera god än
ond. Under en stor konungs eller annan kraftigares
ledning, kortligen: såsom den andre skulle han hafva
varit högst användbar. IHan bar rörligbet och
smidighet medfödd, bar förvärfvat sig en spejande blick och
ett lurande tålamod, som göra honom skicklig till de
svåraste och långsammaste planläggningar. Men där
ögonblicklig kraft och beslutsamhbet, där
bandlingsdjerfhet kräfver mannenr, där fattas honom kraft och mod.
Naturen har olyckligtvis stämplat hans utseende med
smidighet, fiubet, list och feghet, att den skarpsynte
ogärna vill förtro sig till honom. ”’Ty han har den
ostadiga och slippriga blicken af en orm, och den
säkrvaste blick söker fåfängt ett fäste i hans vänligt hala
öga; sjelfva hans gång har något slingrande,
frambalkande och bugtigt.
En man, på hvilken allas ögon nu måste vara
rigtade, är kanslipresidenten generallöjtnant = friherre
Bror Cederström. Gustaf 3:dje hade framdragit hhonom för
hans vackra figur; men Gustaf bevisade därutinnan
liksom ofla, huru en klok man mer än tillbörligt kan
fästa sig vid det yttre skenet. Denne man är bögst
medelmåttig, utan reda och beslutsambet, ty värr
också utan kunskaper; men därjämte inbilsk och
egennyttig. Men under ett vanligen allvarsamt och afmätt
yttre förstltår Cederström den svåra konsten att, för sina
ändamål, låta andra spela förut och sedan sjelf komma
med efterspelet, att vandra på det skråfliga, liksom vore
det glatt, på det glatta, liksom vore det skråfligt ,
hvarigenom den medelmåttige ej blott lätt kan synas
öfverflygla den utmärktare, utan äfven sjelf ofta synas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
