Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 177 m
handlingar med svenska missnöjde, hvariblond general
Armfelt särskilt nimndes, hvilken man ansåg nog
nedrig att förråda konung och fädernesland åt den
förhatade riksflienden, emedan han sedan pommerska kriget
hållit sig från göromålen, hvilket folket ansåg för
detsamma som onäd. .
Danskarna följde Ryssarna. Redan den 29 Febr.
ntkom deras krigsförklaring mot Sverige. Danskarna
kuode ej förblifva neutrala. Beroendet af Frankrike för
-provinserna på fastlandet, förbittringen mot England,
den gamla vanan att bistå Ryssarne mot Svenskarne och
alt bakifrån falla dem i hälarne — allt bragte dem till
krig. I krvigsförklaringen anförde de dock svaga
grunder: de klagade öfver, att Gustaf. Adolf längt förut med
Engelsmännen ingätt planen emot Köpenbamn, klagade
öfver, att han från sin kust äsett ") deras olycka; att han
blitvit saluterad af de engelska amiralerna ocb att dessa af
honom undfögnats; att han ej ville förbinda sig med
-de verldsbefriande Ryssarne och Fransosernu emot
Europas fredsförstörare, Engelsmännen. — Detta fick
konungen till tack för det han godhjertigt höll sig stilla,
när det engång stod i hans makt att ätminstone
förlama denne fiendes vingar. .
” Så blef det orustade Sverige öfverraskadt, emedan
det ville hli det. Sverige bhade hittills med sina
hjelp’källor förhlifvit orördt; genom ett fördrag med Evgland
hade man qvartalsvis ett tillskott af 2 mill. R:dr; men
inga magasiner, inga bärar, inga anförare. Till all
lycka var likväl Finlands nyckel, Sveaborg, försedd zed
det nödvändiga för 4 månader. Sveriges läge var
vis”serligen ej det bästa, och sannolikt Lade det hastigt
måst duka under, om fienderna haft större kraft och
bastigbet. Men äfven där rädde, som det syntes,
samma tröghet och planlöshet. Detta ådagalade Ryssarne
och Danskarne under hela fälttåget, och hade svenska
+x) Se bil. N:o 9. — Ja, till och med Köpenhamns
hombar- dering skulle konungen hafva från sin kust sett och hört med
skadeglädje. Det är en ren omöjlighet, ty han for den ö Sept.
"från il’iigen och anlände den 7 till Karlskrona, där han låg
några dagar sjuk i feber: Höpenhamn hade redan den 7 Bept.
lemnat $sig åt Engelsmännen. . S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
