Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 182 —
här tillreds, ifall det annorstädes komme att bättre behöfva
den. Den första tvisten med konungen föranledde det under
sådane omstärdigheter ganska förståndiga förslaget, att
denna skara skulle förenas med nägon svensk, intaga
Köpenbamn ,; besätta Seeland oeh antingen göra Danmark
vanmäktigt eller tvinga det till fred. Detta afböjde
hkväl generalen, såsom rent af förbudet i hans
föreskrifter. Troligen skydde engelska ministeren att
genom en andra bombadering af IKöpenbamn åter
uppväcka oppositionens skrik. Därefter föreslog konungen,
att flottan skulle Tandsätta hären på finska kusten
emellan Viborg och Petersburg, falla Ryssarne i ryggen och
afskära deras förbindelser och tillförsel. Detta fann
Moore alltför vådtigt. Stuttligen afslog han också att
tåga emot Norrige, emedan iman mr (vid midsommarstiden)
i alla fall blefve för sent färdig. Förtörnad öfver atla
dessa vägranden, som väl kunnat göra en kallblodigare
otålig, och öfver andra Moores tillståenden, gick
konurgen slutligen så längt, att han ville låta arrestera
honom, för att hindra hans afsegling. Detta föranledde
högst oangenäma och vidlyftiga förk?aringar med
engelska gesanten Thornton, som i följe däraf blef
återkallad och ersatt genom herr Merry. Men resultatet var,
alt bela utrustningen bortseglade, utan att hafva utträttat
det allra minsta. Detsyntes snart sagdt, som om Moore
gemrom vägranden sökte förevänningar till aftåg;
måbända hade han redan från England erhållit underrättelser
om, att man ville begagna honom på Spaniens kust,
dit Napoleon under föregående vinter kastat en svekels:
eldbrand, bhvilken England tände till en flamma, som
skulle fördärfva Napoleon. Gustaf Adolf beklagade sig
hittert bos Enge’sku kabinettet öfver dess g’encrnl ").
Men hvad bjelpte det? Konungens öde måste
underordnas ett ännu högre.
Af denna vestra här utträttades sålunda ingen ting
afgörande. Det var nog, atlt den kunde betäcka
sränsen, då den var så svag, då oordnig och
bristisynnerbet på det nödigaste krigsförråd, då en sådan
förvirring i befäl rädde. Man förlorade sig i vbetydliga
faäktningar, öfverfall och förpostskärmytslingar, hvarvid
också den svenska tapperheten rättfärdigade sig.
x) Se bilagan N:o 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
