- Project Runeberg -  Skildringar ur Svenska historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf /
218

(1840) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Johan Jakob Svartengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man cj tillräckliga exempel på sådane, som vederlagt
föregående tapperhetsprof genom den skymfligaste
modJösbet? Ty skall förvirring och förblindelse gälla, så
äller den just för den utmärkte och hans lycka.
Cronstedt har likväl alltid varit en fast, kall och sansad man;
han är i sin ålders kraft och kan därföre ej genom
svagbet eller förblindelse hafva felat.

Croustedt hadåe blifvit personligen förolämpad ") af
konungen; men konungen gudtgjorde denna förolämpning
genom en stor skänk, genom rangupphöjning och
genom anförlroendet af den vigtigaste posten i silt rike.
Trodde Cronstedt sig skymfad, så kunde han tagit
afsked; när han förblef i tjenst, öfvertog han också
tjenstens alla pligter. Men några säga, att konungen ej
bordt anförtro honom en så vigtig plats, då han kände
Cronstedts groll emot sig. Men jag tror, atlt konungen
härutinnan hade rätt; ty huru skulle han kunna tro,
alt en sådan man, en sådan soldat och amiral kunde
förgäta ära, fädernesland och pligt för att svalka en
låg hämndkänsla? Mcen andra svarade: är det väl så
onaturligt, att en man, mera uppfödd i partisinne än
fosterlaudskärlek, att en man med Cronsteds förtjenst
engång vill visa en Gustaf 4 Adolf, att en konung
alldrig vågar ostraffadt förolämpa? Han känpner måbända
ännu, att hans thron stod på Sveaborg.

Jag vill här anföra en sann anekdot rörande
Sveaborg. En af mina vänner, som arbetade under
bhöofkansleren frib. Zicbet, blef af denne en morgon hårdt
tilltalad för någon småsak. När min vän beklagade sig
deröfver, sansade sig den gamle och sade: ”förlåt mig,
Jag har gjort er orätt, men jag rår sannerligen ej för.



+) Cronstedt hade generaladjutant-stafven för flottan.
Konungen fråntog honom densamma plötsligen och gaf den åt
amiral Rayalin. Men kontreamiralen blef vice amiral,
kommendant öfver Svcaborg och flottafdelningen därstudes, fick fri
transport för sina saker och 6000 Rdr DBko såsom skänk.
Mannen kunde genom plötsligheten af denna s. k. onåd känna sig
sårad, men skymfad var han hvarken såsom adelsman eller
undersåte. Dock yttrade många: han hade cj så alldeles orätt
i att passa på tillfället till hämnd; skada blott, att det kostat
fäderneslandet så mycket, ty det tjurhufvudet, konungen,
ha"de väl förtjent att näpsas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skildsvhis/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free