Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 225 —
gen stod den 16 April vid Pyhäjocki nära Brahestad,
där Ryssarne sökte med stor öfvermakt angripa och
afskära de tillbakatågande Finnarne. Men Finnarne
tillhakaslogo dem tappert; likväl blef genervaladjutanlen,
grefve Lövenhjelm, som vågat sig för långt fram i
fäktningens hetta, af HKossacker kastad af hästen och
fången. General Ilingspor utnämnde i hans ställe öfverste
Adlercreulz, hvilkens regemente med de öfriga
dagtingat i Sveaborg. Denne Adlercreutz, som för sina
förtjenster blifvit general, komm. af Svärdsorden och
friherre, var efler denna dag själen i finska hären och
förde den till lycka och olycka, men alltid med stor
ära. General Klingspor, som snart erhöll titel af
fältmarskalk, hade egentligen alldrig varit soldat, och
hela verlden visste, att han gärna höll sig på behörigt
afstånd från kulorna. Man fann det således ganska
oklokt af konungen, att han gaf Itlingspor det vigtigaste
uppdraget i sitt rike, helst Itlingspor, såsom
ståthållare öfver Finland, ej bheller var särdeles älskad.
Mellertid var det rätt väl, att så skedde, ty Klingspor
förblef alltjämt blott anförare till namnet, Adlerereutz i
sjelfva verket. En medelmåttig gencral, men som :haft
en generals mod och högmod, skulle sjef hafva velat
leda allt, i hvilken händelse sakerna gått långt sämre,
än de nu gingo. Men nu kom befälet till den, som
för:stod alt’föra det. Den allmänna meningen om
Klingspor, förrän han drog i fält, var så dålig, att han till
’och med vann ära af detta fälttåg. Han var likväl
verksam för göromålens ledning och för härens
förpläg’hing; han visade sig likväl redlig, emedan han med
’stolt förakt afslog Ryssarnes oerhötrda anbud om att
förråda hären. Man beundrade såsom ett drag af en
stor själ, att fältmarskalken ej genom guld lät låcka sig
från sin pligt; och tiden var sannerligen så nedrig, att
’man nästan måste dela denna beundran.
Två dagar efter fäktningen vid Pyhäjocki den 18
Apiil blef finska återtåget ånyo angripet vid Sikajocki,
där Ryssarne anföllo med den yttersta häftighet och
:med de hastigaste och mest beräknade rörelser. Redan
hade de genom öfverlägsenheten af jägare och lätt
rytteri öfverflyglat Finnarnes venstra flygel och den stod
sig ganska illa, då Adlerereutz märkte, att fienden
ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
