Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
något sydligare; och så snart det går någon illa, så
synas också anstalterna alltid vara de uslaste.
Man bar sedermera äfven beskyllt general
Adlercreulz, att han ej nog klokt och verksamt begagnat de
första fördelarne, och att han förspillt två månader med
Bsysslolöshet ända till träffningen vid Lappo. Många
funnos, som ansågo, att han i början af Juni bort vara i
Björneborg, och vid midsommartiden hafva låtit sin under
vägen tillväxande här segrande intåga i Åbo. Men dessa
togo ej i betänkande följande förhållanden, som
Adlercreutz kunnat gifva dem att tänka på. Han kunde
nämligen så hafva svarat: x
Bästa vänner och landsmän, J, som så gärna
önsken oss de hastigaste tåg och de fullkomligaste segrar —
hvarföre jag hjertligt tackar eder — J hafven bört,
att vi slagit Ryssarne i Österbotten och med vapen i
hand eröfrat oss lifemedel, hvarförutan vi eljest måst
bungra till döds eller skingra oss. Nu, menen J, hafva
vi allt, blott vi vilja; men därutinnan irren J eder
ganska mycket. J, som i början förtvifladen om o0ss,
hoppens åter nu alltför mycket. Huru ofta hafven J ej,
under det vi tågade oppåt från Nyland och Savolax till
Uleåborg, på edra klubbar, kaffehus och theatrar,
låtit oss afskäras eller sträcka vapen för Ryssarne! Och
nu, då vi gifva blodiga bevis på alt vi kunna röra
armar och ben, nu tron J genast, att vi skola förmå
mera än människor, då J förut betvifladen, att vi
förmådde hvad männer böra förmå. Vi äro tappra
soldater, tapprare och hårdnackigare än sjelfva Svenskarne,
åtminstone ”i vårt eget land, emedan bat, afsky uch
bämnd våldsamt uppröra alla våra känslor emot en
fiende, som vill underkufva oss och beröfva oss vår
frihet och vår lag. Men J tänken och talen så föraktligt
om denna fiende, hvilken vi likväl bättre känna än J.
Ty hurudana äro dessa Ryssar? De äro det af
elementerna mest bärdade och vid alla mänskliga mödor och
misshandlingar mest vanda folk; ett folk, som, likt de
gamla Romarne, går oförväget döden till mötes,
emedan lifvet är af föga värde; ett folk, som blindast
lyder och rysligast utförer, emedan det alldrig äger en
egen vilja; ett folk, för hvilket krig ofta är en lättnad
1 plågorna, så snart det blott därunder bekommer sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
