Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20M —
djerfva, så hade de sannerligen kunnat förstöra eer
tuga allt och göra sjelfva Konungen till fånge.
Konungen lät sitt följe ålminstone på nära håll se kanonernas
verkan, ty kulorna susade öfver deras hufvuien, ströko
förbi deras båtar och slogo ned framför dem i vattnet.
Obegriplig var bland annat en spatserfart, som
hRovungen en afton förelog med fem eller sex personer. Han
lät landsätta sig på en udde och spatserade med dem
två fulla timmar på stranden och i skogen. — Det var
en af dessa retande höstaftnar emellan kl. 6—9, hvilka
hafva så mycket förtrollande för ett människohjerta,
emedan de äro liksom värar till en skuggornas verld.
Luften var stilla, vattnet plaskade sakta cmot kusten,
och månen tittade klar och vänlig genom träden.
Konungen var glad, liksom hade han blifvit försatt i
paradiset, talade blott om det sköna vädret, om mäncen,
stjernorna och naturens skönhet, för hvilken han alltid
haft mycken känsla. Men stället var osäkert, ty
Ryssarne lågo tätt bredvid. Ingen hade förut kunskapat,
man var ensam, utan vapen eller betäckning, och
några 1 buskarne dolda jägare eller några ströfvande
Hossacker hade kunnat taga hela sällskapet till fånga.
Likväl kommo de lyckligt därifrån, och HKonungen och
transportflottan återseglade följande dagen till Aland.
Man måste härvid anmärka denna besynnerlighet i
Gustaf Adolfs karaktär, eljest sammansatt af så många
andra. Hans dagligen ökade fiender Bbeskyllde honom
för feghet; men säkerligen med den största orätt. Ian
har vid flera tillfällen visat mera mod och
kallblodighet, än de fleste. Då han 41804 ville göra den
förolyekade sjöresan från Stralsund till Ystad, förvånades banug
följe öfver det lugn, hvarmed :ban betraktade farorna,
öfver det tålamod, hvarmed han fördrog besvärligbeter:
na; det syutes, som vore han af alla den modigaste och
mest härdade. Äfven under denna sommar for han flera
gänger emellan den Svenska och Ryska skärgårdsflottan
så lugn, som om de.kulor, hvilka kastade splittrade bräc
der af kanonbåtarne omkring i loften, cendast varit
ärtor. Så gjorde han äfven nu vid Felsinge. Hvad mente
IKonungen därmed? Hvarföre ställde han sig ej, såsom
en svensk konung alltid bör, i spelsen för hären, där
den af Gud anvisade rätta platsen för: en Konungs mod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
