- Project Runeberg -  Skildringar ur Svenska historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf /
238

(1840) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Johan Jakob Svartengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 2538 —

var? Han menade ingen ting därmed. Det låg hvarken
prål eller galenskap däruti, ty Gustaf Adolf förstod ej
alt begagna sitltt mod, och det funnos många, som
planmässigt arbetat därpa, att han alldrig skulle komma till
klart medvetande atf sig sjelf. Det felas ju alldrig
sådana konunga-bearbetare.

Konungens första göromål efter återkomsten till
ÅJand var, att nedsätta sina gardesregementers förut bögre
rang till likhet med andra värfvades. Man beskyllde
nämligen lifvaktens bataljoner att under återtåget efter
träffningen vid Helsinge ej hafva gjort sin skyldighet;
bufvudbeskyllningen var likväl, att de för sin räkning och
i förlid borttagit skeppen och båtarne, till följe hvaraf
några hundrade bland eftertropparne måst falla i
fiendens händer. Hela verlden ansåg detta Konungens
förfaringssätt orältvist, och det var det väl också. Man
sade: ett sådant straff borde ej träffa alla lika, utan
de skyldige hade bort straffas, de oskyldige befrias;
om e!tt ofog skett, så funnos ju de befälhafvande
ofåcerarne till hands att ansvara därföre; men att afgöra
dylikt genom maktspråk vore en himmelskriande orättvisa.
Så talade och tänkte Svenskarne, hvilka hafva en djup
känsla för rättvisa medfödd, och som i dylika fall äro
högst retliga och sårbara. Det är otroligt, hvilket skri
man uppgaf i anledning af detta konungens steg, ty
hifvaktens oflicerare voro bland de förnämsta och rikaste
familjerna hbåde af adeln och borgarståndet, och eljest
på många sätt förbundna med bhufvudstadens invånare.
Också larmades hela hösten öfver denova händelse till
den grad, som om fäderneslandet först därigenom råkat
i fara och i sina grunder blifvit skakadt. Så mycket
gäller hos människor det enskilta framför det allmänna,
personlighet framför sak. Hvad Gustaf här gjorde,
vore, skrek man, hittills oerbördt. Man hade blott behöft
hänvisa dessa skrikbhalsar till Fredrik den II och
Napoleon, dem de likväl kallade stora. Men hvad store män
våga göra före, det må ej de små göra ostraffadt efter.
Gustaf Adolf, som alldrig visat sig såsom soldat, borde
ej så förfarit med soldater, allraminst med svenska och
bland dem gardets. Man namngifver tvänne män såsom
de där medverkade i denna sak och särdeles skadade
konungen: öfversterna Palm och Mellin. Palm var
artille

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skildsvhis/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free