Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 250 —
riets anförare på Älnnd, åtföljde landsättningen ”och
hade vid ombordstigandet vid Helsinge mäst öfverlemna
flere kanoner åt Ryssarne. Hans fiender säga: detta
skedde genom hans egen sorglöshet; han åter påstär,
att det skedde genom Boyes usla anstalter och genom
den oordning och förvirring. under hvilken garderna ej blott
drogo sig tillbaka utan flyktade, och egenmäktigt toga
de första och bästa skeppen, och sköto ut från land.
Öfverste Mellin gjorde tjenst bos konungen såsom
utfärdande generaladjlitant: en lammarherre å dess bekstafliga
mening, som blott genom småaktig flit och karaktärssvaghet
krvupit sig upp till sin plats; ty af naturen var han
ingalunda skapad att befalla öfver männer eller handtera
vapen. Mellin hade visserligen ej vidare förskyllt, än
atlt han ej var en man, utan fann allt förträffligt, som
föll konungen in. Ty sådane svampaktige själar, som
ej innehhålla annat än” vatten coch uv hvilka man:-ej kan
prässa annat än vallen, göra genom sin blotta närvaro
ofta outsäglig skada; och olyckligtvis tyckte Konungen
Just mest om sådane veka och fogliga. Mellin samlade
till det gamla föraktet nytt bat; han förtjente det
måhända i, fråga om lifvakten, men säkert i afseende på
konungen. Ryktet om missnöjet och om de degraderades
ilska emot konungen föranledde till och med
berättelser i Stockbolm, att fråga vore om uppror och blod,
att konungen snart kunde få en kula genom bufvudet,
eller blifva arresterad. Ingendera skedde dock ännu.
Gustaf Adolf dröjde ännu på Åland och
närliggande öar. Utom några skärmytslingar emellan svenska
och ryska skärgårdsflottan, förefoll bär ingenting
vidare; vintern nalkades, och med den nalkades fälttägets
slut af sig sjelft. Den 4 Nov. anlände konungen, efter
4 månaders frånvaro. på detta öhaf, till Haga, sedan
han visserligen ej uträtlat något stort, men väl lidit nog
mycket oangenämt. Han återkom; men hvarken glädje
eller lycka med honom; Lan emottogs i Stockholm af
missnöje, bat och dystra förhoppningar och än dystrare
aningar. Han intågade ej såsom segrare eller
fredestiftare, utan sorg och elände, afspeglade i utmärglade
gestaalter » åtföljde honom och gjorde hans intåg till ett
liktåg. .
Sedan HKlingspor och Adlercreutz framträngt ti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
