Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2W7 —
rädda de flesta, ty landtvärnsjukan var ej annat, än”en
allmän svaghet i kroppsorganismen. Men de olycklige
voro lemnade äåt slumpen: det funnos inga officerare,
inga läkare, inga sjukvårdare, som kunde hjelpa «dem.
Efter 4 till 5 månaders långa och bårda ansträvgningar
inträdde nu på engång stillhet och sysslolöshet, en
våndpunkt, som plägar utkläcka det länge samlade
sjukdoun:sfröet. Ilade de småningom blifvit vanda vid en sädan
stillbet, hade officerarne dagligen låtit dem arbeta eller
exercera nägra timmar om dagen, hade de erhållit en
efter sina krafter och behof afpassad föda — så hade
man säkert räddat de flesta. Men de arma
människorna voro utan alla sådane bjelpmedel, och sjelfva
barmhärrtigbeten hos måvga bland deras värdar var dem
fördärflig, ty för utmärglade kroppar är öfverflödet ännu
skadligare än någon brist. De voro så åt sig sjelfva
öfverlemnade och kringspridda, att det ofta var omöjligt
för vänner och slägtingar att få reda på dem. Jög vet,
alt en ganska aktningsvärd präst, som ville uppsöka och
med penningar och lIiffmedel understödja sina
sockenhoar, måste trenne dagar vandra och skicka omkring,
förrän han kunde fipna en enda af dem.
Landtvärnssjukan var alltså i Stockbolm, ja hon
blef till Stockholmarnes förskräckelse inqvarterad i
stadens skönaste medelpunkt, i operahuset, som nu frän
elt glädjehus blef förvandladt till ett sorgebus. Nögra
qvickhufvuden gjorde därvid den ej grundlösa
anmärkningen : här sköt man Gustaf den III, och här
mördar man ännu långsammare hans son, Gustaf
Adolf. Man mäste stundom tro på underbara aningar.
Operabhuset var så afskydt af Gustaf Adolf, att han ville
låta nedrifva det och annorstlädes uppbygga ett annat.
I hans bröst rörde sig måbända en dunkel känsla, som
ej tillät honom frilt andas, så länge det af hans faders
blod fläckade huset stod qvar. Men ingen undgår sitt
öde. Genom det började kriget hade operahusct
kommit att stå qvar, och dagligen for den svarta likvagnen
af och an, beledsagad af folkets förbannelser, hvilka
alla återföllo på konungen. Men endast landtvärnet dog;
högst få af invånarne blefvo offer för smittan, och
säkert kallade fördomen ofta det landtvärnsjuka, som man
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
