- Project Runeberg -  Skildringar ur Svenska historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf /
259

(1840) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Johan Jakob Svartengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 2359 —

att emottaga och bälsä på de ankommande, att åtföljd
och lyckönska de aftågande: kortligen, att bland allt
slags folk visa sig både såsom konung och människa;
ty en konung har så lätt att genom småsaker vinna
hjertan. Men Gustaf Adolf syntes hvarken hafva ett
sådant behof för sitt hjerta eller en sådan klokhet i sitt
bufvud. Haän öfvergaf verkligen sitt folk och kunde
sedermera ej klaga, att hans folk öfvergaf honom.

- En dygdig lefnad är visserligen något bögst
aktningsvärdt, men hos en vida herrskande och verkande
man är dess betydelse mindre, om kraft och
verksamhet ej därmed äro förenade. En dygdig lefnad, som.
gärna njuter i stillhet och overksamhet, har alldrig ett
stort väride; hos en lierrskare är detta nästan sämre,
än en kraftfull lättfärdighet. — Gustaf Adolf bodde,
såsom en stilla man, i skötet af sin familj på Haga och
syntes ingenting veta af de stormar, som härjade Europa
och hans eget land, och som redan skakade hans egen
tbron. Blott om förmiddagarne gjorde han en utflygt
till staden; för att se på paraden, att sitta till råds
eller uppgöra andra ärenden; knappt var han därmed
färdig, så flög han fortare tillbaka, än han kommit, Han
visade sig alldrig bland soldaterna eller borgarne med
minen af att hans hjerta och böjelse fört honom dit.
Därföre kände honom soldaterna knappt, och mången
borgares likgiltighet förvandlades till bat, emedan han
trodde, att konungen ej tälde Stockholmarne. Att hän
— han ensam — syntes vara den enda lugne och
lycklige under den allmänna nöden och faran, det kunde
hvatken hans vänner eller fiender förlåta honom. ”Ty bhvar
och en, som vill verka något, lefver i ett släg$ sken
och bedömmes efter detta sken, och måste åtminstone
låta se sig bland andra lefvande i sölens skeh.

Så drog sig Gustaf Adolf unnan från verldén och
från sitt folk, och gaf genom sin ensambet batet
tillfälle att dagligen sätta i omlopp nya rykten och
anekdoter, hvilka, vare sig sannä eller iéke, lVikväl trodt
des i samma mån, som missnöjet méd konungen öch
förtviflan om fäderneslandet dagligen växte. Det
lyckades hans fiender att göra Lonom Töjlig, under det deé
tillika anklagade honom för känslolösbet för sitt folk.
Har maän blott lyckats att göra en karaktär löjlig, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skildsvhis/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free