Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 26535 —
kelsebistoria om en syn, den Iarl den 11 skolat sett, och
där grufliga fasor, dem man nu skulle komma att
upplefva, förutsades. Redan för öfver 350 år sedan, Iinnan
man ännu tänkte på denna tid och på dess män,
vandrade den såsom en politisk sällsamhet emellan en och
annan, utan att man visste dess ursprung, churu några berätta,
att den var afskrifven efter ett i riksarkivet befintligt
original. Under de sista åren hade med aningen om
något oerhördt äfven afskrifterna däraf ökat sig.
Så stodo sakerna i början af Mars, då ryktet på
engång utbredde sig, alt en del af den i Värmland
stående vestra armeen tågade i fullt uppror ecmot
Stockholm, för att tvinga konungen till fred och till
ständernas sammankallande. Detta rykte blef den 8 Mars
högljudt och det på följande vis: en fransysk emigrant och
Ludvigs-riddare vid namn de Rodais, som flera år
lefvat i Stockbolm, träffade på gatan general Stedingk,
som bjöd honom med sig på middag. Under
samtalet sade Rodais: men, herr general, har ni ej hört det i
staden kringlöpande ryktet, alt vestra armeen är 1
uppror emot konungen? Stedingk svarade bestört: hvad säger
ni? Man måste i alla händelser anmäla det för konuogen.
Stedingk for alltså till Haga; konungen följde med
tillbaka till staden, sammankallade ctt råd och red först
kl. 5 e. m. andra dagen åter till Haga. Rodais blef
förekallad, kovungen tackade honom, för det hans lif
och ära låge honom så om hjertat. Mcen denna glädje
varade ej länge; ty när fransosen anmodades att
nämna sina sagesmän, förklarade han, att han hört detta
rykte i ett ailmänt sawtal, men kunde ej erinra sig
personen; han hade också ej gifvit vidare akt därpä,
ehuru han trodde, att det i går kringlupit på
societeten ");.. När man föreställde honom, att han för ett
dylikt rykte mäste hafva någon sagesman, förklarade han:
att han bällve ville sjelf gälla för uppbofvet därtill, än
alt nawngifva redligt folk, äfven om de voro bekanta
namn. Han blef säledes arresterad. Tillika sävde man
till societeren och frägade, hvilka personer, som där
«) Ett slutet säl!’skap i Bondeska palatset, där de
förnämsta och främmande diplomater plägade spisa, dansa, spela
och läsa tidningar m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
