Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 208 —
serligen räkna på trohet, men buru aflägsen var ej
denna här från den punkt, där han skullle användas?
Hura omöjligt var det ej att i ett så faltist land, som
Norrland, hastigt täga nedåt? Också utsatte sig
konungen, ifall han lät den tåga nedåt, för den förebräclsen
att för egen fördel blottställa hela norra gränsen och
därmed fäderneslandet emot Ryssarne. Dessutom
passade honom ej asvändandet af denna här, emedan det
Jätt gaf anledning till misstro. Hans fiender kunde
näm]igeu sagt: sen J, Svenskar, hvad konungen tänker om
eder, buru litet han sätter tro till eder; eder har han
alltid haiat och blott älskat sina Finnar och Tyskar.
Så hade hans fiender sagt, och Svenskarne bhade trott
dem; ty om en sådan förkärlek för dessa gingo redan
sedan flera år knotande rykten. Det återstod således
endast Tolls här. Hela verlden trodde, att han och
konungen hade allt gemensamt: åsigter och fördelar.
Liksom kanungen genom silt förtroende till Toll ej vunnit
någon kärlek, så var också Toll hatad, emedan man
ansåg honom säsom en bliud verkställare af alla
kungliga viljor och iofall. Således kunde denna här, äfven
om den förbletfve trogen, knappast hafva ulrättat nägot
godt inför nativnen, just emedan den stod under TFTolls
befäl.
Men konungen kunde ännu göra något annat, något
femte eller sjet!e. Han kunde samla trupparne i
Stockholm och med dem täga emot de upproriske. I början
trodde också många, att han skulle göra detta, belst
som den ena befallningen till anförarne och
krigs-kollegium aflöste den andra, alt man på det skyndsammaste
skulle rasta sig och bäålla sig marschfärdig. Bland
aunat hade konungen till den förekallade
gencralfälttygmästaren Helvig, som gjorde några invänningar, ropat
med yttersta häftighet: bar ni edra batterier artilleri cj
kl. 6 i morgon bittida marschfärdiga, så låter jag
lägga ert bhufvud för edra fötter. — Men hvem skulle han
välja till anförare för dessa truppar? Klingspor, en
faltmarskalk, var tillstädes, men han bhade alldrig älskat
krvutrök; den djerfve och lycklige Adlerereutz var
tillstädes: general Tibell, vice president i Krigs-kolleginm,
var tillstädes; men denne kloke låg sedan några dagar
till sävgs och hans vänner förtviflade vm hanvs
tillfrisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
