Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 269 —
nande: generaladjutant Mellin var närvarande; men
hvilken här hade väl denne kunnat anföra? Muan berättar,
att konungen under detta trängmäl efterskiekat den åter
1 onåd fallne Armfelt, om hvilken man sade, att han
antingen uppehöll sig i staden eller på en nära
Stockholm liggande egendom; men Armfelt var ingenstädes
att finna.
Hufvudstadens truppar bestodo: 1:o af återstoden
af båda f. d. Stralsundska tyska regementerna, af hvilka
hvartdera skulle bestå af 4200 man; men nu utgjorde
väl knappast båda tillsammans detta antal. Konungen
älskade Tyskarne mycket; men han hade därmed ej gjort
dem någon tjenst, att han anförtrott dem i ställe för
det i onåd fallna gardet våkten kring sin egen person
och på slottet. Det var högst oklvkt af en svensk
konung; ty man skrek bakom hans rygg: han batar och
fruktar Svenskarne, därföre har han hitfört Tyskarne,
för att vid tillfälle låta dem nedskinta svenska
medborgare. Man skymfade bakom hans rygg de arma
Tyskarne, som ej rådde för konungcus förkärlek, och man
uppdiktade allt möjligt ondt på deras räkning; ja vid
underrättelsen om deras ankomst upphäfdes ett sådant
skri, som om en hord barbarer varit i antågande; man
berättade hvarandra tusen historier om mord, stöld och
andra nidingsdåd, som de skulle föröfvat. Men knappt
hade de varit några veckor. i Stockholm, så vederlade
så väl oflicerare som manskapet genom sin ordning,
fredlighet, redlighet och hela uppfirande dessa lögner,
hvilka westadels härflöto från garderna och deras
vänner. Stockholms borgare jämförde garderna med
Tyskarne, hvilken jämförelse utföll till de sednarcs fördel;
och slutligen lefde man med dessa så förskräckligt
skildrade landstrykare på en helt förtrolig föt. — I öfrigt
tillhörde båda de jämförda samma slags soldater,
nämbigen de värfvade; men äfven den svenska lifvakten,
eburu bestående af utsökt resligt o h vackert folk, ägde
lika litet, som Tyskarne, alltid detta bederliga och
ädla, som eljest visserligen fördelaktigt utmärker de
svenska indelta landtregementerna. Tyskarne
kommenderades, till följe af en annan öfverstes frånvaro, af öfverste
v. Engelbrecht, en ståtlig gestalt med ruda kinder och
framstående mage och bröst, men hvilkens förstånd ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
