Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 275 —
detta var verket af ett parti, om det ock var en
nödvändighet. Det hade ej skett genom folket, utan
folket hade blott tillåtit det ske. Men man såg äfven
något annat, äfven just ej trösterikt; nämligen att detta
folk genom sina många statshvälfningar förlorat all
känsla för majestätet, hvilken eljest är inrotad hos de
flesta människor. Var det nödvändigt, såsom mänga
Svenskar anse, att man med våld afsatte Gustaf Adolf, så
hade äfven deltagande öfver hans olycka kunnat stå
tillsammans med denna nödvändighet, en olycka, som
alltid tillika måste träffa det folk, som tvungits att föra
sin konung i fängelse. Men bhvar gretos svenska tårar
för den olycklige koovungen? Hvar för Svenskarnes
cgna barn och barnbarn? Ty hvarje sådan bandling
alstrar olyduad och sjelfsvåld och bringar öfver
efterkommande slägten olycka och fördärf; ty med majestätets
helgd förgäs helgden af tusende andra ting, och
alldrig suckar konungen, utan att hela folket suckar med
— Shakespears tanke i IHamlet.
Men buru få kärde väl det bär? Många yttrade
den gröfsta bespottelse och en tillfredsställd
bhämndlystnads hela skadeglädje, några en dåraktig fröjd, de
flesta en dum liknöjdhet. Och likväl hvem visste,
hvarthän det mäktigt hvälfda bjulet skulle rulla eller hvad
det skulle rycka med sig i farten?
Händelsen med konungens arrestering var följande:
Sedan alla böner och föreställningar att böja konungens
envisa sinne och att afstå från den beslutna afresan
från Stockholm förgäfves slösats, trädde Klingspor,
Adlercreutz, öfversten vid Smålands dragoner
hofmarskalken Silfversparre och flera adjutanter närmare omkring
honom; Adlercreulz steg fram, upprepade den gamla
bönen och, då konungen upprepade det gamla svarct,
sade : då begär jag Ers Maj:is värja och
arresterar Ers Maj:t i nationens namn. HKonungen trädde vid
denna utsago några steg tillbaka, ropade förrådare!
drog värjan, stötte den emot Adlercreutz’s bröst,
hvilket han skulle genomborrat, om ej Silfversparre
bakifrån fattat och tillbakadragit honom. Konungen slog
med båda händerna omkring sig, blef afväpnad, förd
till en närliggande kammare, där dessa män på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
