Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 299 —
tog riksförestånilaren, under namn af Karl den
trettonde, kronan, blef krönt och hyllad. Det var ett dåligt
tecken för den nya regeringens styrka, att den svage
mannen karappast kunde under dagens mödor hålla sig
på benen.
Då jag talar om regeringens styrka, så vill jag
tillika anmärka, alt den hhvarken under väåren eller
sommaren, hvarken vid krigets förande eller fredens
afslutande visade en sådan kraft, som kunnat motsvara
dess egna kungörelser. Sverige förlorade genom
fredsslutet sitt härrliga Finland; för dess skull bade
Alexander börjat kriget, det hade varit ändamålet med hans
vrede ecmot England och emot dess bundsförvant, en
vrede, som sedan helt och hållet lade sig. Med
Danmark och Frankrike afslöts äfven fred, hvarigenom allt
återkom i samma statlus quo, som före kriget. Dan-
skarne hade härvid haft mycket att betänka, om bat
och afund lemnat dem nog sans att betänka. De hade,
hänförda af dessa lidelser, länge och i synnerhet efter
Katarina Il:s regevingsanträde 1762 till Ryssarnes
fördel anfallit Sverige och det med egen uppottring; de
hade ständigt och beredvilligt bjelpt Ryssarne att
försvaga sina egna slamförvanter, för att låta dessa
Slaver framrycka ända till det gamla Skaudinaviens
portar. Det är också en anmärkning, som ovillkorligen
påtränger sig, alt endast Europas båda gränsriken å
öster och vester vunnit genom den bela Europas
förhållanden omstörtaude franska revolutionen; midten har
blifvit liggande ungefär så, som revolutionen den fann,
England och Ryssland, gynnade af omständigheterna och
isynnerbet af sitt läge, vågade uppsluka länder och folk,
under det Fransoserna förtärde sig i sin egen brand.
Några dagar före Karl den 43:s kröning hade
dronningen med sina harn blifvit förd till Gripsholm
och där förenad med sin gemål. Hon hade före afresan
emottagit sista hbesöket af sina fränder. Det var för
bäggedera, för de uppstigande och nedstigande, en
oangenäm sak att genomspela pligtens och
anständighetens sorgliga rol, där det mänskliga och furstliga
stredo med hvaraudra. Riksföreståndaren bhesökte
dronniugen nu för första gången cefter den 435 Mars,
måhända ock för den gista. Han var rörd, men
dronnino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
