Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 304 —
Mot slutet af 4809 blef Gustaf Adolf ändtligen
fri;
gjord ur detta fasornas och spökenas bem. Man
väntade snart den nyvalde kronprinsens ankomst. Hemligen
och hastigt blef Gustaf Adolf den 6 Dec. jämte de sina,
under general Sköldebrands och flera stabsofficerares
betäckning, från Gripsholm bortförd till Karlskrona, där
han sattes om bord på en fregatt; han anlände den 48
Dec. till Stralsund, där han i sina Pomrares
deltagande och tvohet kände den sista smärtan ”) såsom
konung. Han hade först önskat att ingå i en
Herrnhuteranstalt i Schleswig, men man hade funnit detta ställe
alltför nära Sverige; han hade då önskat södra
Tyskland och Schweitz till uppehållsort. Den 4 Febr.
ankom hhan till Bruchsal.
Gustaf Adolf har en smärt och rak gestalt,
proportionerlig i alla delar, något öfver medelläng, ett
länglagdt bufvud, en öppen nästan för rakt uppstigande
panna, blåa ögon, blondt hår, en rak och ädel näsa,
en fast och tillsluten mund, en rund och manlig baka;
kortligen : ett oldenburg-holsteiniskt familjansigte,
hvilket Karl den 42 äfven hade genom sin oldenburgska
moder. Man kunde säga: hans hufvud och
kroppsställning hafva någon likbet med Karl 12, om man tänker sig
den sednare i lugn; men han bar ej detta stilla och
höga allvar, denna ögonens dunkla låga, denna en
hjelteskepnads fullbet, kvaft och rörlighet, hvilket fanns hos
Karl den 12 och beundrades af dennes samtida såsom
en slags förtrollande skönhet. HKonungens uppträdande
1803 på besök i Stockholm och blef till en början intagen af
konungeuns hållning och angenäma umgänge. En dag förde
konungen sin gäst till Gripsholms slott och visade honom där de
af Erik den XIV i stengolfvet trampade fotspåren. ”Tror ni
på själavandring ?” frågade konungen prinsen. Då denne
nekade därtill, fortfor den förre: ”jag för min del tror fast
därpå; så äro t. ex. hos mig själarne af Erik den XIV, af der
store Gustaf Adolf och af IKarl den XII förenade, men den
af konung Erik predomincerar; också skall jag engång här
erfara hans öde.”
(Öfvers. tillägg ur Göttingska tidningen ”Gelehrte Anzeigen”,
som säger sig kunna ansvara för dess sanning).
+x) Se den lilla boken (för den 13 Mars 4809) som utgafs
kort före den afsattes död, författad af honom sjelf, ärlig och
karaktäristisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
