- Project Runeberg -  Skåningar i Stockholm /
23

(1940) [MARC] - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att i huvudstaden större möjligheter skulle yppa sig för honom. Trots sin obestridliga
begåvning förmådde han likväl, huvudsakligen på grund av sin medfödda obenägenhet för att
hålla sig framme, under större delen av sitt liv icke mera än skaffa sig en synnerligen
blygsam utkomst, dels såsom skrivare och senare vice aktuarie i Kommerskollegium, dels
genom privata affärsuppdrag. Efter en lång och strävsam arbetsdag hade han vid fyllda
sjuttiotvå års ålder ännu aldrig haft mera än livets nödtorft, då plötsligt genom ett arv
hans ekonomiska villkor helt förändrades. Hans fyra år äldre, lika begåvade och betydligt
mera företagsamme broder Jonas Filén hade genom en del mindre honetta
affärstransaktioner lyckats sätta sig i besittning av vidsträckta plantager och en betydande
förmögenhet i Brittiska Guayana, vilka utgjorde en del av det berömda Lambertska arvet. När
Jonas Filén så efter femtio års vistelse i Guayana avled år 1822, var Paul Edvard Filén
ensam arvtagare till hela kvarlåtenskapen. Filén begärde och erhöll då avsked från sin
befattning i Kommerskollegium med kommerseråds titel. I känsla av att han vid sin höga
ålder icke skulle gå i land med att administrera den väntade förmögenheten, lät Filén
självmant sätta sig under förmyndare och överlät åt dessa att handhava de ganska
trassliga arvsangelägenheterna. Själv tillbringade han sedan större delen av sin tid uppe på
Mosebacke, där han i en stor kikare otåligt spejade efter från Lübeck väntade postjakter,
som kunde väntas bringa nyheter från Guayana.

Filén, som var ogift, lät icke de ändrade ekonomiska förhållanden inverka på sina
levnadsvanor. I det testamente, som han i anseende till sin ålder lät upprätta redan innan
han erhållit mera än en bråkdel av arvet, skriver han själv: "Den förändring uti lyckans
yttre omständigheter, som för mig inträffat på mina gamla dagar ... betraktar jag mera
som en nödig pröfning af en allvis försyn ... Mitt lugn är mig dyrbart på mina gamla
dagar: mitt yttre lefnadsskick vill jag obetydligt förändra ... men min korta, återstående
lefnadstid och mina sista krafter skola ... nu ägnas åt en verksamhet, som har till
föremål, att i min ringa mån befordra allmän nytta och därigenom njuta tillfredsställelsen af
en samvetsgrann och omsorgsfull utdelning af de håfvor, som försynen behagat lämna i
mina händer". De testamentariska bestämmelserna voro också avfattade i denna anda.
Av den samlade förmögenheten, vars storlek först efter Filéns död kunde definitivt
utredas och då uppskattades till ungefär en och en kvarts miljon kronor, vilket i realiteten
endast torde ha utgjort en fjärdedel av Jonas Filéns kvarlåtenskap, fördelades en fjärdedel på
olika allmännyttiga och välgörande ändamål.

Framemot adertonhundratalets mitt möta vi i Stockholm flera betydande skånska
affärsmän. Vi ha redan i annat sammanhang stött på Frans Schartau, justieborgmästaren
Henrik Falkmans dotterson och Henrik Schartaus broder, och därvid huvudsakligen berört
hans insatser inom huvudstadens kommunala liv. Schartau var dock huvudsakligen
affärsman och kom till Stockholm redan vid nitton års ålder, då han vann anställning i det
stora handelshuset Bibau & Wong. Efter tio år blev han delägare i firman och några år
senare dess chef. Vägen till denna framgång öppnades väl dels genom hans obestridliga
duglighet såsom affärsman, dels och kanske icke mindre genom hans giftermål med en
dotter till den ene av huvuddelägarna i firman, Wong.

Gustaf Nils Petter Sommelius var Ystadpojke, född 1801 och kom till huvudstaden i
unga år. Han erhöll anställning i firman Bibau & Wong liksom några år tidigare Frans
Schartau och blev för övrigt från första stund protegerad av denne så, att han enligt sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skistock/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free