Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid under längre eller kortare perioder av sitt liv haft sin verksamhet förlagd till
huvudstaden, skall här endast nämnas namnen Gustaf Rydberg, Anders Trulson och Per Gummeson.
I huvudstadens litterära kretsar möta först ganska sent skånska namn. Den seghet
varmed man i Skåne höll fast vid det danska språket — på sina håll bibehöllo vissa skånska
dialekter en otvetydig dansk prägel långt in i senaste tid — måste därvid i betydlig grad
ha spelat in. Först från sjuttonhundratalets mitt och senare hälft äro ett par namn att
anteckna. — Bland de icke minst i huvudstaden vid denna tid så talrika s. k.
tillfällighetspoeterna, vars poetiska ådra huvudsakligen flödade i bröllops- och begravningsdikter,
återfinnes även en prästman av skånsk börd, Anders Berghult. Denne var född år 1712 och
son till en kronobefallningsman i Villands, Gärs och Albo härader. Han blev student i Lund
1728 men hade synbarligen av ekonomiska skäl svårt att fullfölja sina studier. En tid
tjänstgjorde han såsom informator i Hälsingborg, och redan vid denna tid började han sin
verksamhet såsom tillfällighetspoet, dock på ett sätt, som åtminstone icke på alla håll väckte
anklang. Av en borgarhustru i Ängelholm instämdes han nämligen för domkapitlet på
grund av en dikt över hennes avlidne make, som enligt änkans förmenande närmast var
att betrakta såsom en "pasquill". Efter att en tid ha studerat i Köpenhamn kom Berghult
år 1737 till Stockholm "och erhöll der en förmånlig kondition", av vad slag har icke kunnat
fastställas. Sex år senare kallades han till adjunkt i Hedvig Eleonora församling, där han
1756 blev komminister. År 1771 återbördades han så till Skåne, där han utnämnts till
kyrkoherde i S. Mellby och Vitaby. Under de många Stockholmsåren strödde Berghult med
varm hand omkring sig sina diktalster, och säkerligen var det den uppmärksamhet, han
visade en mängd av huvudstadens borgare i form av bröllopspoemer o. dyl., som
möjliggjorde hans befordran; han var, då han erhöll kallelsen till Hedvig Eleonora, ännu icke
prästvigd. Anders Berghult kan ingalunda nämnas bland vårt lands mera betydande
diktare. Men han kan likväl här anföras såsom en typisk representant för en diktkonstart,
som ehuru i allmänhet av enkel beskaffenhet, likväl vid denna tid rönte en synnerligen
stor uppskattning från allmänhetens sida.
En betydligt mera framträdande roll inom Stockholms litterära värld kom något senare
att spelas av en annan skånskfödd man, Carl Christoffer Gjörwell. Denne var född i
Landskrona år 1731 och oäkta son till kaptenen, sedermera överstelöjtnanten Christoffer Feif,
adlad Ehrensparre. Modern, som var klockaredotter från Brännkyrka, hette Walborg
Gröning och som synbarligen varit i tjänst hos Ehrensparres systrar, blev senare gift med
sergeanten Ståhl vid Gjörwells faders kompani.
Ehrensparre sörjde väl för sonens uppfostran, även sedan han ingått äktenskap och i
detta blivit fader till icke mindre än tretton barn. Vid tre års ålder omhändertogs Gjörwell
av sina fastrar, och i deras hem i Önnestad stannade han fem år framåt till 1739, då han av
fadern togs med till Finland, dit regementet då förlades, och placerades hos dennes svåger,
prosten von Glan i Tenala. Under dennes och en informators ledning fick Gjörwell där
bedriva de för inträde vid universitetet nödvändiga, förberedande studierna, varpå han av
fadern sändes till universiteten i Lund och Greifswald. Under studentåren i Lund fick
Gjörwell snart sitt intresse inriktat på historien, främst genom inflytelser från Sven LagerBring.
Under en utländsk resa till Holland och Frankrike åren 1750—51 fick han avsluta sin
akademiska utbildning. Vid återkomsten till Sverige fick han börja att sörja för sig själv. Han
erhöll en god informatorplats i huvudstaden hos grosshandlaren Elias Brandell, en av
ledarna för brödraförsamlingen där, och genom dennes förmedling kom Gjörwell att stifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
