Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till utlandet meddela upplysningar om förhållandena i Sverige, i onåd hos höga
vederbörande, i första hand greve G. Fr. Scheffer, och honom tillskrev också Gjörwell i
fortsättningen alla sina olyckor. Redan i slutet av år 1771 var Gjörwell tvungen att slå igen
boklådan och inlämna sin konkursansökan. Med hjälp av sin specielle gynnare, kommerserådet
P. Alströmer, kunde han visserligen inom kort återupptaga sin bokhandelsverksamhet, men
snart var det lika trassligt igen. Av sin obotliga optimism förleddes han att från utlandet
införskriva mängder av dyrbara verk, för vilka han sedan icke kunde finna avnämare.
Och de sändningar av svensk litteratur, som han, lockad av de betydande exportpremierna,
lät avgå till utlandet, funno så obetydlig avsättning, att inkomsterna därav nätt och jämnt
täckte fraktkostnaderna. Och då den Alströmerska firman i början av 1780-talet råkade i
svårigheter, och Gjörwell icke längre kunde räkna med stöd från det hållet, var han färdig
att återigen begära sig i konkurs. Efter denna ekonomiska debacle repade han sig aldrig.
Om alltså Gjörwell både i tjänstemannagärning och sin verksamhet som publicist hade
svåra motgångar att kämpa med, gestaltade sig hans privata liv så mycket lyckligare. År
1765 ingick han äktenskap med Brigitta Eleonora Müllern, dotter till en
uppbördskommissarie i huvudstaden, och tillsammans med henne och sina tre barn levde Gjörwell ett
harmoniskt familjeliv. Även till fadern och dennes legitima familj stod han ständigt i det bästa
förhållande. I yngre dagar tillbringade han ofta somrarna tillsammans med dem på godset
Dybeck i södra Skåne. Det Gjörwellska hemmet, särskilt under de år det var förlagt till
Bellevue ute på Djurgården, blev en samlingsplats för hela det vittra och lärda Stockholm,
och här levdes ett anspråkslöst men glatt liv, som skildrats av Oscar Levertin i essayen
"Svenskt familjeliv i slutet af 1700-talet". Och här på "Torpet" gjorde Gjörwell, denne "de
lärda mödors patriark" måhända sin största insats i svenskt kulturliv.
Under den politiskt synnerligen livaktiga period, som omfattar 1830- och 1840-talen,
spelades i den politiska diskussionen en framträdande roll av den kände publicisten Johan
Kristofer Askelöf. Denne var prästson från Ingelstorp och född år 1787, studerade i Lund,
där han 1805 promoverades till magister, och kom såsom tjänsteman i
ecklesiastikexpeditionen 1810 till Stockholm. Under de närmaste femton åren företog han vid olika tillfällen
utländska resor med offentligt uppdrag, bl. a. till England och Italien. Vid återkomsten
från sistnämnda land blev han 1826 ledamot av statsutskottet men tog redan 1828 avsked
för att helt övergå till den publicistiska verksamhet, åt vilken han tidigt börjat ägna sig.
I Askelöfs produktion är det till en början de rent vittra intressena, som dominera.
Han anslöt sig till den romantiska skolan och utgav under åren 1809—1812 den litterärt
polemiska tidskriften Polyfem samt 1815—1816 tillsammans med Clas Livijn
veckotidskriften Lifvet och döden. Under 1820-talet kom Askelöf dock att allt mera ägna sig åt
politiskt skriftställeri, och 1829 startade han Den objudne gästen, vilken året därefter uppgick
i Svenska Minerva. Denna tidskrift, som Askelöf utgav under nitton år, till sin död år 1848,
kämpade energiskt mot den tilltagande liberala oppositionen, och Askelöf själv, som till en
början intagit en allmänt oppositionell ställning, förfäktade i densamma talangfullt ett
konservativt ideal. — Under sina tidigare Stockholmsår var Askelöf umgängesvän med
sedermera Karlstadsbiskopen G. A. Agardh, vilken från år 1809 var anställd såsom informator
i statsministern Lars von Engeströms hus. Askelöf och Agardh voro promotionskamrater,
och genom den förstnämnde sammanfördes Agardh med bl. a. Lorenzo Hammarsköld och
var med öm att stifta det litterära sällskapet Pro joco. Även vid startandet av Polyfem var
han behjälplig, och Agardh, som inom kort återvände till Lund för att där börja sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
