Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glänsande akademiska karriär, kan alltså även han sägas ha haft en viss betydelse i
huvudstadens litterära värld om ock endast under en kort period.
Om Askelöf var känd och även fruktad såsom en av landets skickligaste publicister, så
var han särskilt inom huvudstadens råmärken måhända mest känd såsom en angenäm
sällskapsbroder och en hängiven dyrkare av bordets håvor. I en essay, betitlad En
gastronomisk trio, har Oscar Patric Sturzen-Becker skildrat det umgängesliv, i vilket Askelöf,
M. J. Crusenstolpe och Johan Johansson, gemenligen kallad Argus-Johansson, utgjorde
centrum. Den karakteristik av Askelöf, som lämnas av Sturzen-Becker, må här i utdrag
återgivas: "den fina, spirituella verldsmannen med den lediga konversationen, det attiska
saltet, de ymniga och pikanta anekdoterna, de mångfaldiga intressanta lefnadsintrycken,
samt framför allt den fulländade, jag vill säga: den klassiska gastronomen". Det hos
Askelöf starkt utvecklade, genuint skånska sinnet för bordets läckerheter finner i
Sturzen-Beckers skildring följande högstämda uttryck: "Hans vetande i gastrologiskt afseende
omfattade icke mindre detaljerna af hvarje särskild rätt, hemligheten af hvarje särskild
vinsort, än det filosofiska sammanhanget af hela serveringen, metafysiken af matsedeln ...
Såg han vid en diner kedjan af serveringen rubbas i sitt inre, hemliga, blott för den
gastronomiska tanken fattliga sammanhang genom en bristande länk eller också onödigt förlängas
genom en öfverflödig, såg han en budding serveras der en filet varit på sitt rätta ställe,
en tryffelpastej der stufvade champignoner varit sjelfskrifna, en lätt vinsort, der en
varmare var af omständigheterna betingad, så blef han mellankolisk, han bet sig i läpparna,
lade gaffeln ifrån sig, vände glaset med förargelse upp och ned och mumlade något mellan
tänderna". På vackrare sätt har väl skåningens i varje fall mest beryktade
karaktärsegenskap, hans kärlek till "go’ mad etc.", näppeligen skildrats i svensk litteratur.
I den politiska debatten på 1840-talet deltog även Askelöfs yngre landsman Christoffer
Angeldorff, vilken efter prästerlig tjänstgöring på olika håll inom Lunds stift kom till
huvudstaden år 1841 såsom pastorsadjunkt i Ulrika Eleonora församling och året därefter
utnämndes till e. o. hovpredikant. Under sin verksamhet i Stockholm, som kom att omfatta
ungefär tolv år, blev emellertid Angeldorff mest känd såsom en av de flitigaste
medarbetarna i den konservativa pressen och som en lidelsefull polemiker. Han medverkade först
vid redigeringen av den konservativa tidskriften Svenska biet under åren 1840-1844 och
utgav därefter tillsammans med V. F. Palmblad den likaledes konservativa Tiden. År 1853
återbördades Angeldorff till hemprovinsen såsom kyrkoherde i Broby och Emislöv och 1862
fick han förflyttning till Västra och Fru Alstad, där han verkade till sin död år 1866.
Bland skånska litteratörer, som vid denna tid vistades i Stockholm, kan även nämnas
Carl August Hagberg. Släkten var visserligen ursprungligen sörmländsk, och särskilt
genom fadern, kyrkoherden Carl Peter Hagberg, kom den att knytas till Rasbo i Uppland,
där den senares far och farfar varit kvarnägare. Carl August Hagberg var emellertid till
födseln skåning, född år 1810 i Lund, där hans fader då var verksam som akademisk
lärare och samtidigt som kyrkoherde i Petri klosters och Nöbbelövs församlingar. Redan
vid fem års ålder kom han likväl att flytta till huvudstaden, sedan Carl Peter Hagberg
1815 utnämnts till kyrkoherde i St. Klara, och det var alltså där ynglingen kom att fullgöra
sin skolgång. De akademiska studierna förlades till Uppsala, vid vars universitet han
inskrevs 1826. Tjugoårig promoverades han där till magister, och tre år senare blev han
docent i grekiska. Genom sin verksamhet såsom universitetslärare blev Carl August
Hagberg i första hand knuten till Uppsala, men kontakten med huvudstaden upprätthölls även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
