- Project Runeberg -  Skåningar i Stockholm /
42

(1940) [MARC] - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den realistiska folklivsskildringen ocli bygdemålstolkningen. Till en början föredrog
Wranér sina lanclsmålshistorier i den trängre vänkretsen, så började ban framföra dem vid
de på den tiden vanliga studentsoaréerna och från och med år 1882 lät han befordra dem
till trycket. Wranér betraktade länge dessa sin pennas alster såsom blott biprodukter. Men
det bifall de rönte kom honom snart att inse, att lian här funnit sitt litterära gebit. Under
cle närmast följande åren bedrev han också ett flitigt författarskap i genren. Men
examensstudierna skötos därigenom ständigt till sidan, och slutligen fann Wranér, att utsikterna
för deras fullföljande voro ringa eller inga. Han tog därför anställning i tidningen Nya
Lund ocli kvarstannade i staden till 1890, då han engagerades såsom medredaktör i
Östersundsposten. År 1893 lämnade han emellertid tidningsmannabanan för att helt försörja sig
såsom fri författare.

Samma år överflyttade Wranér till huvudstaden, och där kom han att vara bosatt under
återstoden av sitt liv. Han utvecklade här en enorm flit. Tidningsartiklar, noveller,
kåserier och dikter lämnade i mängder hans arbetsrum, och därjämte medhann han en rad
bearbetningar av klassiska verk för den av honom startade serien Barnbiblioteket Saga.
Men det var för Wranér en lycklig tid, de år han fick tillbringa i huvudstaden. Han var
en förnöjsam natur, men detta uteslöt icke en viss ärelystnad. Med glädje konstaterade han
den uppskattning hans verk rönte, och i brev gav han ofta uttryck för sin stolthet över de
hedersbevisningar han kunde mottaga. De lyckliga åren blevo emellertid icke många. År
1907 kunde han i samband med utställningen i Lund en sista gång besöka sin ungdoms
stad och återse sina gamla vänner. Men redan ett år senare var hans levnad slut. Han
avled nämligen den 6 augusti 1908 på Sabbatsbergs sjukhus.

Innan vi sluta den tämligen långa raden av skåningar i Stockholm av olika kategorier,
skola vi här dröja vid ett par av den sceniska konstens företrädare av skånsk börd.

Den svenska operan är en skapelse av Gustaf III, och denne konstnärligt begåvade
regent nöjde sig icke med att genom finansiellt stöd sörja för sin operas utveckling. Han
utarbetade ett egenhändigt utkast till det arbete, den såsom svensk opera hade att närmast
taga sikte på, och han framträdde jämväl själv såsom librettoförfattare. Redan vid
uppsättandet av Kungl, operans invigningsprogram hade han själv lagt hand, men sin största
insats gjorde han likväl vid framförandet av operan Gustaf Wasa, till vilken han och
Kellgren voro författare. Den framgång, som den nya operascenen med sina första
framträdanden kunde inregistrera, berodde väl icke minst på den förträffliga uppsättning
skådespelare, konungen lyckades knyta till densamma. Bland dessa vår operascens första
konstnärer märkes även en skåning, Kristoffer Karsten. Han var född i Ystad år 1756 och
skall redan tidigt ha väckt uppmärksamhet för sin osedvanliga sångröst. Avgörande för
hans framgång såsom sångare var emellertid hans uppträdande vid en konsert i Ystad
till änkedrottning Lovisa Ulrikas ära år 1771. Ankedrottningen lade märke till ynglingens
vackra röst, omnämnde honom för konungen och kom därigenom att öppna vägen till
huvudstadens nya scen för femtonåringen. Han stoppades till en början in i kören, men
redan tjugoårig framträdde han i sin första större roll. Efter fortsatt utbildning i
Köpenhamn återknöts han till operans scen år 1778, och från denna tidpunkt räknades han
såsom den svenska sångscenens mest framstående konstnär under många år. En av sina
största framgångar vann han just i den förut nämnda operan Gustaf Wasa. Vid operan
kvarstod Karsten ända till dess upplösning 1806, då han erhöll statlig pension. Av Gustaf
III hade han begåvats med hovsekreterares namn och värdighet. Även i fortsättningen

— 42 — 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skistock/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free