Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelcrantz, Göran Josuæ - Adelcrantz, Carl Fredrik - Adelig och Ärlig - Adelsfanan - Adelsvärd - Adelsö, Adalsö, Alsö eller Alsnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stadsarkitektsysslorna. Född 1668, död 1739.
— Vida namnkunnigare är likväl hans son,
Adelcrantz, Carl Fredrik, näst Tessin
Sveriges störste arkitekt och på sin tid en af de störste
i Europa. Efter sin faders vilja, ingick han i ett
civilt embetsverk, Kammarrätten, för att på
detta sätt bereda sig en sorgfri existens; men efter
fadrens död öfverlemnade han sig helt och hållet
åt sin böjelse för konsterna och företog, till sin
utbildning deri, en utländsk konstresa, hvarvid han
till en del understöddes af staten. Återkommen
derifrån år 1744, blef han Konduktör vid
slottsbyggnaden, i hvars fullbordande han hade en
ganska verksam del och för hvilket ändamål han
företog en ny utrikes resa, att från Frankrike
inskaffa konstnärer till palatsets prydande, samt
modeller till möbler. Direktionen öfver Hofkapellet
och öfver Franska spektaklet uppdrogs åt honom,
och han visade sig fullkomligt vuxen detta värf,
emedan han, utan att göra anspråk på mer än
dilletantism, dock hade lika mycken insigt som smak
i allt hvad skön konst hette, och var ingenting
mindre än främmande för vitterheten och musiken.
Dessa hans egenskaper, tillika med hans angenäma
umgängessätt, gjorde honom snart bemärkt af
hofvet och drog honom således in i dess krets. Han
blef Hofjunkare, Hofintendent, Öfverintendent,
Underceremonimästare vid Serafimerorden, Friherre,
Riddare och slutligen Kom. af N. O., Preses i
Målareakademien och Brandförsäkringskontoret,
Fullmäktig i Riksgäldskontoret samt Ledamot af
Vetenskaps- och Vitterhetsakademierna. Men med
dessa utmärkelser följde äfven andra sidans afund,
intriger och skadelystnad, passioner, alltid
verksammast under partitider, såsom de dåvarande i Sverige.
Tvenne förföljelser anställdes mot honom, den ena
för det han under sin senare konstresa varit något
längre borta än föreskriften medgaf, och den andra,
för det han, efter Konung Adolf Fredriks önskan,
byggt en liten trädtrappa i slottet, till lättande af
kommunikationen mellan våningarna. Hans vänners
mellankomst räddade honom från den förra af dessa
förföljelser, och revolutionen år 1772 från den
senare. — Utom fullbordandet af Stockholms slott, har
Sverige och dess hufvudstad honom att tacka för
flera af deras yppersta byggnader. Sådana äro: Adolf
Fredriks kyrka, en af de i renaste stil uppförda,
Stora operahuset med Prinsessans, numera Prins
Gustafs palats, midt deremot och den bro som
förbinder Lofön med fasta landet, ett till
utseendet mindre betydande verk, men likväl ett af de
svåraste, emedan det under vattnet måste utföras
till ett ganska betydligt djup och på en osäker
botten. Dessa tre hvar för sig olika arbeten
vittna om hans djupa insigter i alla arkitekturens
grenar, samt, öfverallt der de varit möjliga att
använda, om hans ädla smak och höga skönhetssinne.
Planen till Nya bron i Stockholm är äfven af
honom, men de, som hade verkställigheten om
händer, begingo vid utförandet flera afvikelser, som
voro lika många väsendtliga fel och hvarigenom
idéen förstördes och brons samt torgets utseende
skadades. Många enskilda byggnader äro äfven
af honom. — Adelcrantz var en af dessa
högstämda naturer, lefvande för den idé de omfattat och
egnande sin verksamhet, sin kärlek, alla sin kropps
och själs krafter deråt, med glömska och
försakelse af jordisk vinst och materiella njutningar.
Flärd, egennytta, hämndbegär, alla låga passioner
med ett ord existerade ej för honom. Då medel
tröto till slottets byggnad och det skulle
bedröfvat den gode Konung Adolf Fredrik om han måst
vidkännas något afbrott i denna sin
älsklingssysselsättning, pantsatte Adelcrantz sitt bordsilfver
för att skaffa nödiga tillgångar, talte icke allenast
icke derom, utan glömde till och med bort hela
saken, ända till dess Gustaf III, långt derefter
underrättad om förhållandet, lät inlösa och till
honom återställa hans egendom. I sina yngre år
hade han gifvit sitt hjerta åt en hoffröken, med
hvilken han likväl aldrig blef förenad, emedan andra
förhållanden hindrade det. Något annat föremål
utträngde henne likväl aldrig ur hans kärlek och
han dog ogift. Hans syskons barn blefvo deremot
hans egna; åt deras uppfostran egnade han sina
tillgångar, och, hvad som sedan blef öfrigt, åt
den konst, som ägde hans hyllning, åt samlingar
af dess alster och åt ungdomens undervisning deri.
Först vid 79 års ålder nedlade han sina
befattningar. Född d. 3 Jan. 1716, död d. 1 Mars 1796.
Adelig och Ärlig, ett gammalt ordspråk, som
betecknar att adel och ära bör följas åt. I
gamla Svenska handlingar förekommer derföre
uttrycket: ”Vid min adeliga ära!” etc.
Adelsfanan, en af adeln ensam underhållen korps,
som bestod af 395 man. Dess uppkomst lärer
datera sig från Konung Erik XIII:s af Pomern tid, då
Svenska Rådet, år 1426, uppsatte 300 beväpnade
och beridna skyttar till Konungens tjenst, en på
den tiden svår ansträngning, emedan i landet var
stor brist på härtill dugliga hästar. I senare
tider indrogs manskapet och endast
officersplatserna bibehöllos, men hvilka äfven numera blifvit
indragna och lönerna anslagna åt
Invalid-inrättningen på Ulriksdal.
Adelsvärd, en rik, adelig ätt, hvars
ursprungliga namn var Hultman, men som adlades 1719
på samma gång med en annan, vid namn Kejser.
Adelsö, Adalsö, Alsö eller Alsnö, en ö i
Mälaren, innefattande, tillika med Björkö, en
socken om 28 23/48 ofm., 19 fm. mtl. med samma namn, och
hörande till Färentuna härad i Upland. — Rörande
namnets härledning har man uppkastat en mängd
gissningar. I äldre handlingar, såsom i den s. k.
Alsnö-stadgan af år 1285, m. fl. nämnes ön Alnu,
hvilket gifver föga sannolikhet åt ett senare
antagande i följd af namnet, att ”de ypperste af
adeln, hvilka fordom bott uti Björkö stad (på
närliggande Björkön), så länge den var i välstånd,
hafva haft deras örte-, krydde- och afvelsgårdar
der uppå Alsnön.” — Ön har intill senare tider
haft skog till husbehof. Jordmånen är temligen
god. — Märkvärdigast är ön för sina många
fornlemningar, hvilka utvisa en ganska tidig
befolkning. De märkligaste förekomma i grannskapet af
kyrkan. Här synas på en icke obetydlig höjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
