Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelsö, Adalsö, Alsö eller Alsnö - Adelöf - Adil - Adilsi - Adlerberg - Adlerbeth, Göran Gudmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
murar efter en större byggnad, som anses varit en
konungaborg, d. v. s. boning för de fordna
Konungar, hvilka, enligt hvad man känner, åtminstone
vissa tider uppehållit sig på ön. Den närliggande
byn heter ännu Hofgården. Följande regenter
hafva här utfärdat bref, nemligen: Magnus Ladulås,
Birger och Torkel Knutson. Ännu omkring år 1420
räknades Alsnö (i Konung Eriks af Pommern
Jordbok) bland kungsgårdarne. Man känner icke när
fästet blifvit förstördt. — Vid Alsnö kyrka äro ock
tre stora ättehögar, kallade Kungshögarne — alla
tre försedda med fotkedjor. Dessutom ses här en
lemning efter en tingshög och åtskilliga
stensättningar. På Stenby ägor, norr ut från kyrkan, är
det så kallade Skansberget, hvarå synas väldiga
lemningar efter en gammal ringmur, i hvars
grannskap äfven en mängd ättekullar och stensättningar
äro. I öfrigt förekomma borgmurar vid Mällby,
Hallstad och på Ellholmen, samt grafkullar nästan
vid hvarje by, äfvensom åtskilliga runstenar. —
Alsnö kyrka är gammal, men företer inga
märkvärdigheter. Socknen har 575 innev. och hörer
till 3:dje klassen. Adr. Stockholm.
Adelöf, en socken, belägen i Småland, 2 mil ifrån
staden Grenna, består af 63 1/8 ofm. 53 3/4 fm. mtl och
hörer till 2:dra klassen. Folkmängden utgör för
närvarande omkring 2008 personer. Adr. Grenna.
Kyrkan är nybyggd. Förut fanns här en mycket
gammal kyrka af träd, som säges varit byggd år 1428,
således öfver 400 år gammal då hon nedrefs.
Om dess höga ålder vittnade åtskilliga väggfasta
prydnader, bland hvilka voro tvenne taflor från
katholska tiden, målade på guldbotten och
föreställande händelser ur martyrhistorien. Huruvida
vid trädkyrkans nedtagande dessa märkvärdiga
fornlemningar blifvit tillvaratagne, är obekant;
troligen hafva de, såsom ofta är fallet med dylikt nu
för tiden, gått förlorade. I socknen äro tre
säterier, nemligen Södraholm, 3 mantal; Fotsjö, 1
mantal, samt Näs, 2 1/4 mantal. Den sistnämde
egendomen innehades i början af 17:de århundradet af
en viss Erik Get, gift med Märtha Bock, hvilka
personers namnschiffer och vapen finnas inhuggna
uti en gammal spishäll i salen. Få år derefter
inträffade det namnkunniga Bröllopet på Näs, som
gaf anledning till en gammal visa, och hvarest af
en besynnerlig tillfällighet alla närvarande
personerna hade djurnamn. Brudgummen var Mathias Ulf,
bruden Maria Get, hennes föräldrar voro
ofvannämnda Erik Get och Märtha Bock. Bengt Rääf var
marskalk och en fröken Märtha Uggla brudsäta, eller den
som klädde bruden. Presten hette Björn
Germundsson, förridaren Anders Bröms och spelmannen Nils
Svala. Bland de öfriga gästerna befunno sig Bengt
Bagge, samt Måns Drake, Jonas Orre och Erik Gris,
alla åtföljda af sina Drakar, Orrar och Grisar.
I socknen förekomma några fornlemningar,
deribland en ättehög nära kyrkan, samt på
prestgårdens ägor en forntida begrafningsplats, utmärkt
genom grafkullar och stensättningar. Allmogen
berättar, att der fordom varit en stad med namnet
Walberg. På ägorna till Södraholm synas ock
lemningar efter ett domaresäte.
Adil, son af Ottar Wendelkraki, ärfde tronen
efter sin fader, och lärer hafva lefvat, enligt Dahlin
i 7:de, men enligt Rosenhane i 6:te seklet. Han
var en tapper, klok och mäktig Konung, bland
annat bekant genom sin gemål Yrsas sagolika
äfventyr. (Se Yrsa.) Vid ett stort offer eller
Disarblot i Upsala, då han, enligt bruket, skulle rida
omkring templet, föll han, som eljest var en
utmärkt ryttare, omkull med sin häst och stötte
hufvudet mot en sten, hvaraf han dog.
Adilsi, en af Konung Rolf Krakes berömda
berserkar. Han var jättelik till växten och
oöfvervinnerlig i krig.
Adlerberg. Under detta namn adlades den
namnkunnige Erkebiskopen O. Svebelii trenne söner. (Se
Svebelius.)
Adlerbeth, Göran Gudmund, son af
Assessoren Adlerbeth, ingick vid 20 års ålder i Kansliet
och utmärkte sig redan som ung genom sina
skaldeanlag, som förskaffade honom inträde i det
vittra samfundet: Utile dulci. Hans öfversättning af
Racines Iphigenie ådrog honom Gyllenborgs
uppmärksamhet och bifall, och genom honom infördes
han i Gustaf III:s enskilda litterära krets.
Konungen utnämnde honom redan 1778 till
Riksantiqvarie och sin bandsekreterare, samt tog honom med
sig på sin resa till Italien, hvarunder han
tjenstgjorde såsom föredragande af Krigs- och andra
Kansli-ärender. Vid Svenska Akademiens
instiftelse blef han en af dess första ledamöter. I
Vitterhetsakademien, dit han samma år 1786
inträdde, valdes han till Sekreterare och erhöll titel af
Kansliråd. Vid det ryktbara Plenum på
Riddarhuset d. 21 Febr. 1789, vågade han, ehuru
personligt tillgifven Konungen, och utgörande snart sagdt
en af medlemmarne af hans hus, höja sin stämma
mot honom och besvärja honom att lemna adeln
betänketid, hvilket äfven af Gustaf III bifölls, och
hans nåd för Adlerbeth minskades icke genom dennes
frimodighet. Han lefde efter Gustafs död utan
någon egentligen offentlig befattning, egnande sig åt
sin käraste sysselsättning: vitterheten, intill år 1809,
då han inkallades i Statsrådet vid dettas första
uppsättning, och der han qvarblef till 1815, då han tog
afsked derifrån. Ridd. och Kom. af N. O.
Serafimerriddare. Född d. 21 Maj 1751, död d. 7 Okt. 1818.
Hvad som beredt Adlerbeths namnkunnighet är
mindre hans embets- och statsmanna-, än hans
litterära, förtjenster. Han var i förra hänseendet
utmärkt redlig, kunskapsrik och samvetsgrann,
fullgjorde noggrannt sina pligter, men hade hvarken
tillfälle eller troligen egenskaper att ingripa i
händelserna och göra sig ett stort namn på den
politiska banan. Deremot var han så mycket
utmärktare såsom vitterhetsidkare. Bildad efter
antikens och Franska mönster, skref han flera
dramatiska arbeten och öfversatte några. Af de
förra är operan: Cora och Alonzo samt tragedierna:
Ingiald Illråda och Kelonid de förnämsta. De äro
regelrigtiga, hafva en vacker versbyggnad,
upphöjda tankar och väl hållna karakterer; men
rörligheten, det friska lifvet och den högre
inspirationen fattas. Hvad som emedlertid skall göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
