Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allrikes-gata - Allstrum - Alluvium - Alm - Almanach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Strängianäs. Der äga Södermän att
vedertaga och honom med grud och gisslan till Svintuna
följa. Der skola Östgöthar honom med gisslan
möta och följa genom land sitt och så till midt
på skogen Holavid. Der skola Småländningar
honom möta och följa till Junebäck. Der äga
Westgöthar honom möta med grud och gisslan och
följa till Ramundeboda. Der skola honom
Nerikare möta och genom land sitt följa till
Uppboga bro. Der skola Westmän med grud och frid
honom möta och följa till Östanbro. Der möta
Uppländningar och beledsaga honom till Upsala.
Då är den Konung till land och rike lagliga
kommen, och hafver rätter Allrikes-gata ridit. Då
må han i Upsala kyrka af Biskoparne till
kronan vigas.”
Allstrum, ett jernbruk i Alsters socken af
Wermland, som har en härd, 460 skepp:d årligt
privilegieradt smide, samt 60 skepp:d frälsesmide, med
eget tackjern. För tillverkningen, som skeppas
på Götheborg, erlägges i hammarskatt 4 skepp:d.
Smidesstämpeln visar sammanbundna bokstäfverna
M. U., hvaröfver synes en halfmåne, samt på
hvardera sidan en prick. Brukets ägare är för
närvarande C. F. Lexow.
Alluvium kallas de lösa jord-, sand- eller
rullstenslager, som tydligen äro bildade genom
vattnets verkan vid allmännare eller partiellare
öfversvämningar, äfvensom genom floders
förändrade lopp.
Alm, (Ulmus campestris), ett stort träd, som
förekommer enstaka i rikets medlersta och sydliga
provinser, men ej norr om 61:sta graden. Veden
är tung och stark, samt står väl emot röta, och
användes så väl till fanér som gröfre slöjdarbeten. Inre
barken begagnas i medicinen. Trädet anses
behöfva 120 à 140 år till full mognad, men
bibehåller sig ännu längre kärnfriskt. En annan art af
samma slägte, (Ulmus effusa), förekommer i
sydliga delen af Öland, och kallas der Vres-alm, i
anseende till vedens vresighet och seghet.
Almanach. I stället för de nu brukliga
almanachor, hvilka icke äro synnerligen gamla,
begagnade nordboerna i fordna tider så kallade
runstafvar (se om dem under detta ord). Man har sig
bekant, att när mot slutet af medeltiden dessa
begynte komma ur bruk, Biskoparne vid prestmöten
(åtminstone i Upland) utdelade till det lägre
presterskapet små, på pergament eller papper skrifna
eller tryckta, efterrättelser om årets helgedagar
m. m. Åtskilliga sådana finnas ännu i behåll. Den
första Svenska almanach, som man känner, är
författad af Doktorn Thomas Leger, samt tryckt i
Upsala år 1540. År 1585 utkom en almanach af
Petrus Olai Wadcenencius med bifogad Conjectura
Astrologica. År 1588 utkom Oleri almanach, 1592
Paulini Gothii almanach, tryckt i Greifswald, samt
1596 Blakovii almanach. — Från och med år 1600
utkommo almanackor alla år. 1600 års almanach
är utgifven af Olaus Andræ och Gerardus Gerici,
samt dedicerad till Gustaf Adolf. För år 1606
utgafs, jemte almanachan, ett särskildt
Prognosticon eller en underrättelse om hvad under året borde
och icke borde företagas. Sådana prognostica
åtföljde sedermera almanachorna under hela
århundradet. År 1611 utkommo tvenne almanachor,
båda tryckta i Stockholm. År 1647 utkommo icke
mindre än trenne almanachor, samt år 1658 sex
dylika för året. År 1678 utkommo tre almanachor.
Uti en af dem finnas införda några astrologiska
efterrättelser, hvilka dock författaren säger sig
inryckt, mera för att göra folket till viljes,
”emedan han såge att Mundus vult decipi, än af
betydelse att de ägde någon grund.” Ibland 1679
års almanachor, som äro till antalet 5, är en som
innehåller en förteckning på de blommor, hvilka man
kan hafva uti hvarje månad hela året igenom. I
1686 års almanach, utgifven af Professor Spole,
har denne infört det privilegium, angående sina
almanachors utgifvande af trycket, som Konung
Carl XI år 1686 honom förunnat. Deruti
förordnas äfven, att ingen från utländskt språk öfversatt
almanach må af trycket utgå, med mindre den af
Spole eller någon annan Professor vederbörligen
öfversåges. 1695 års almanach innehåller en
uttolkning af de i almanachan förekommande namn.
En af dessa almanachor innehåller en efterrättelse
om nya stylens ursprung och instiftelse.
Vid denna tid öfverlades mycket här i landet
om en förbättrad almanach, helst skillnaden
emellan den Julianska och Gregorianska kalendern år
1700 skulle utgöra elfva dagar. Utaf Konung Carl
XII blef Biskop Bilberg förordnad att i fleres
närvaro härom öfverlägga samt sedermera inlemna
deras förslag, hvadan ock samma år, sedan äfven
flere andra, deribland Olof Rudbeck, inkommit med
förslag, beslöts, att skottdagen för år 1700
skulle utelemnas; men som tideräkningen derigenom kom
i oreda och Svenska kalendern blef olika de
utländska, intogs åter skottdagen år 1712. Konungen
hade dock tillåtit sina Tyska provinser att följa
utländska kalendrar. År 1701 utkommo icke mindre
än 6 almanachor; detta år började båda stylarna
att i almanachorna införas, neml. den nya bredvid
den gamla, som ännu då var gängse. 1710 års
almanach pryddes för första gången med kopparstick
för hvarje månad. År 1711 utkom för första
gången en kontorsalmanach in fol. pat. Omkring år 1720
utkommo, jemte almanachorna, åtskilliga
”oförgripliga tankar” om kalenderns förbättrande. Uti
Buhrmans almanach af år 1724 finnes intagen en
afhandling ”om de otillbörliga skiljaktigheter, som
finnas emellan de almanachor, hvilka årligen i
landet utkomma.” Författaren åberopar härvid en Kongl.
Förordning af d. 19 Mars 1707, hvarigenom han
ville förekomma sådana almanachors utgifvande, som
antingen voro oriktiga eller innehöllo orimliga
saker. I 1740 års almanach, utgifven af
Professor Anders Celsius, finnes intaget följande: ”Hans
Kongl. Maj:t har uti Rådkammaren d. 30 Jan.
1739 tvenne af mig i underdånighet ingifne
memorialer allernådigst velat bifalla, och förordnat
att hädanefter bör: 1:o Påsken celebreras på den
Söndagen, som, efter astronomisk uträkning,
infaller näst efter den närmaste fullmånan till
vårdagjemningen; 2:o Distingen i Upsala hålles när det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
